Morgonen är dimmig, men ändå lite blåsig. Korna är nyfikna på vart vi är på väg. Längst ut på udden ligger den bara där och väntar på mig, min meditationskudde för dagen. I och för sig gjord i betong, men med lite polstring av några sittunderlag bär den upp mig perfekt, helt enkelt gjord för mig. Vi sitter där bland stenarna, hör fåglarnas skrin, vinden som rör sig snabbt och ser vattnets rörelser samtidigt som kroppen är väl förankrad i nuet. Jag känner ”svajmånen” i kroppen. Den där känslan när jag är väl förankrad, balanserad i mig och andningen får sitt fulla utrymme, då när vinden tar tag i kroppen och jag likt ett grässtrå rör mig i byarna. Alltså ingen aktiv rörelse utan en som sker av sig själv och som jag har möjlighet att bara betrakta. Det är då som jag åter igen får bekräftelse på att jag inte behöver styra utan snarare bara följa med i livet!
Jag är återigen här på Öland. Denna gång för en helg med skrivande tillsammans med andra skrivintresserade personer. Var och en håller på med sitt eget projekt, allt mellan låttexter, skönlitteratur till vetenskapliga artiklar, men utan program, kursmoment eller annat tvingande. Helt enkelt att bara ta del av varandras skrivande energier och ha samvaro när man själv önskar. Just nu råder en skön tystnad i matsalen och det enda som hörs är knattren från tangentborden. Min plan är att jag ska skriva en kursrapport från när jag höll kurs här nyligen, för att få respons från min mentor. Min lista på andra intressanta projekt är lång så vi får se hur det blir.
Hoppas du också kan njuta precis där du är precis just nu!
/Pernilla
