Det är en gåva att få följa en annan människa en liten bit på hennes resa genom livet!
Här om dagen avslutade jag en vårdkontakt på arbetet. Jag mötte en arabisk kvinna, mitt i livet, med stora erfarenheter av när livet inte går enkelt och med mycket smärtor och symtom i kroppen. För ett drygt år sedan när läkaren på vårdcentralen ville att just jag skulle träffa henne undrade jag vad läkaren egentligen tänkte, trodde hon att jag hade förmågan att trolla med knäna??
Okej, jag försökte lägga alla tankar på prestation och snabba behandlingar ifrån mig och bara öppet se vart jag kunde möta denna kvinna. Vi som knappt kunde prata med varandra. Hon berättade att hennes liv mest bestod av att ligga på sängen. Några gånger i veckan gick hon ut på promenad. Promenader som nog knappt gick runt huset. Ibland hjälpte hon sin man att skala potatisen till middagen. Ibland läste hon en bok för ett barnbarn. Inte mycket mer innehöll dagarna…
Nu när vi avslutade vår kontakt berättar hon om skillnaden. ”När vi möttes första gången var allt hopplöst och jag bara väntade.” ”Du har inspirerat och engagerat mig att återgå till livet.”
Precis som när man ibland måste titta på foton från när barnen var små för att verkligen se hur mycket de har vuxit så följer man ju med i en människas utveckling när man får ta del av den från sidan. Det var först när jag läste mina anteckningar från förra sommaren som jag slogs av hur stor förändringen verkligen blivit. Insikten slog mig så tårarna steg i ögonen. Det blev omöjligt att formulera detta i en journal och jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv. Det här var en mycket ovan känsla på arbetet, att bli så berörd när jag läser en journal…
Idag läser hon svenska på folkhögskolan med målet att bli tolk. Hon har tagit körkort. Hon rör sig regelbundet och i somras lagade hon middag till mig i köket på arbetsterapin. Smärtorna och symtom i kroppen är på inget sätt borta, men hon kämpar. Och hon vill! Jag undrar om jag någonsin mött någon som så tydligt tagit tag i sitt liv och bestämt sig. Bestämt sig för att återuppta livet!
Tänk vilken gåva att få vara en liten liten pusselbit i en annan människas liv!
Oändlig tacksamhet för att jag får uppleva detta 💖
