Med tanke på de strömningar som sker över jorden just nu, med presidentval, kvinnomarscher och andra reaktioner kom jag att tänka på en text jag skrev i somras. Den maskulina energin som jag hoppas nu kommer balanseras med den feminina kraften. Den som visar sig i dessa fantastiska samlingar av människor som visar alternativen. Den feminina energin som finns i varje människa, man som kvinna.
Att känna ända in. Att vara sensitiv. Jag har svårt att värja mig från kraften på platsen. En kraft som drabbar mig. Den maskulina kraften som är så stor, så stark. Historien om männen. Bara männen. De inflytelserika, de mäktiga, om bergsmännen, om gruvarbetarna. Om rikedomen som ger ära vida omkring. Malmen som bekostar både kyrkklockor och kanoner. Som möjliggör de stora krigen. Hur det var bättre att arbeta i gruvan än att riskera tvingas tjänstgöring som soldat. Men hur balanserades detta? Den andra hälften som var närvarande och absolut nödvändig för att möjliggöra allt detta. Vart är kvinnorna i historien? Vart är berättelserna om deras del? Det enda kvinnliga jag ser, känner och hör berättas om denna dag i världsarvet Falu koppargruva är symbolen för koppar, samma symbol som för kvinna.
Det som också drabbar är insikten att det är denna vinkling som är ”den normala”. Vadå kvinnorna, de finns väl med? Men historien har ju skrivits av män, lyfts fram ur manliga perspektiv. Hur blev det så? Hur länge har männen fått diktera villkoren och varför? Under många århundraden har ju arbetsuppgifterna i vardagen varit väldigt tydligt könsfördelad. Men var det verkligen det effektivaste? Om alla hjälps åt och arbetsuppgifterna fördelas efter förmåga, intresse och behov borde ju kön ha en underordnad roll. Så klart kan man förstå att gruvarbetarna var män eftersom det var ett så tungt arbete och det krävdes rejäl muskelkraft. Inga barn arbetade där eftersom det var för tungt. Om det nu var den bästa lösningen med olika uppgifter beroende på kön, varför har inte alla delar setts som värdefulla? Varför detta ensidiga perspektiv på historien?
Låt oss nu skriva en ny framtida historia med mer kärlek och där vi alla får plats!
