Att hitta min balanslinje och förankring samtidigt som underlaget lutar och rör sig i hög fart kräver rejäl närvaro, samtidigt är det den bästa av förutsättningar för optimal njutning och flöde. När andningen går i takt med svängarna och vinterlandskapet är oändligt vackert då blir allt Ett!
Skillnaden är tydlig – när jag hamnar bakom min balanslinje sticker skidorna ifrån mig och frustrationen och känslan av icke kontroll kommer. Miljöns betydelse är också uppenbar; när jag väl inser att det kanske inte är jag som plötsligt blivit klart sämre på skidåkning utan får bytt upp mig ett par snäpp på kvaliteten på hyrskidorna och ett par pjäxor som verkligen sitter stadigt även på min smala fot (dock för små att gå i, det fick jag på köpet) så plötsligt blir det mycket lättare att vara ett med underlaget och knäcken som mitt självförtroende fått rätar upp sig.
När vi övar i rörelserummet gör vi ofta ”höj och sänk längs balanslinjen”, lägger vi då till samtidig rotation, ja då blir det väl som slalom 🙂 Alltså BK i Aktivitet!
