Viktiga frågor att reflektera över och jag hoppas du vill göra det med mig – antingen här i texten nedan eller om du hellre ser en film så funderar jag just över Semesterkänsla i vardagen på Youtube. Välj det media som passar dig bäst!

Skiften ger ofta möjlighet att stanna upp och reflektera och just nu föreslår jag att vi, var och en, funderar på vad vi kan ta med oss från sommaren in i höstterminen? Vad har fungerat bra och du vill göra mer av? Med det menar jag inte att vi bara kan fortsätta vara lediga och inte behöva göra något alls, utan mer, fundera över vad du gjort som varit bra för dig, kan du göra mer av det? Om det bara skulle ha varit i undantagsfall så ändå, kan du upprepa undantaget? Hur många gånger behöver du upprepa det innan det blir en vana?

En del av oss har smakat på det goda livet och nu känner stor stress över hur det ska gå nu när det blir vardag. Andra har inte fått återhämtning trots ledighet och vissa av oss har inget arbete eller skola att gå till nu och önskar inget annat. Nä livet är inte rättvist, men oavsett behöver just du reflektera över dina möjligheter och behov. Hur vill du att din vardag ska se ut denna höst?

Vad betyder vardag? Ibland associeras vardag med gråjämn tristess, arbete utan rast och ro, men vardagen är ju livet. Eller citatet som jag tycker är tänkvärt;

”Livet, inte visste jag att det var alla dessa dagar som kom och gick.”

Så då vore det väl tråkigt att bara låta alla dagarna bara rinna ifrån oss i grå tristess. Hur kan du lyfta och lägga märke till allt det som faktiskt är bra i din vardag? Det som finns där och du vill fortsätta ha där. Kanske är det delar du inte alls vill ha i din vardag, då behöver du nog stanna upp och verkligen fundera på hur du ändrar på det. Kanske finns det inga enkla lösningar på ditt problem? Inte desto mindre så behöver du fundera över vad som kan vara ett första litet steg i riktning mot hur du vill ha det.

Så igen, stanna upp och fundera över hur sommaren varit – vad vill du ta med in i vardagen? Kanske är det vissa känslor du vill upprepa, vad behövs för att du ska känna så? Kanske är det vissa saker du vill göra, vad behövs då för att det ska vara möjligt.

Detta avsnitt innehåller betydligt fler frågor än svar och ofta är det väl så livet är – vi behöver ställa oss frågorna,  vända och vrida på dem, faktiskt stanna upp och smaka på det som kommer och sen göra våra medvetna val utifrån det. För att göra medvetna val krävs närvaro. Genom att träna medveten kroppsnärvaro ökar chansen att vi faktiskt kan känna in de signaler kroppen ger. Kanske behöver vi acceptera och ta hand om de symtom vi känner. Symtomen är kroppens signaler till dig om dig – hur tar du hand om dem?

När jag satt på bryggan och funderade på mina behov för en återhämtande semester fokuserade jag på de tre grundstenarna mat, sömn och rörelse för att ladda mina batterier. Det är de tre som gäller även i vardagen. Utan den grunden kan ingenting fungera riktigt bra. Hur är den grunden för dig? Är det några delar som fungerat extra bra under sommaren? I så fall, vad kan du göra för att få det att fungera även nu och fram i höst?

För egen del har jag länge tränat på att lyssna in mina behov och inte springa ifrån dem. Av erfarenhet vet jag att det inte blir bra, så även om jag inte riktigt har lust att stanna upp och kanske avbryta eller ändra på min plan så har livet tydligt visat mig att det blir så mycket bättre om jag faktiskt lyssnar på kroppens signaler och följer dem. Det ger goda förutsättningar att faktiskt njuta av det jag gör, ha roligt i stunden OCH få gjort det jag behöver göra. Kanske på ett lite annat sätt än den första planen, men i så fall oftast ändrats till det bättre. Så denna sommar insåg jag att min plan varit lite för snål och jag behövde mer återhämtning, mer chans att ladda batterierna och det vackra vädret kom mig till mötes. Även om det precis kom samtidigt med min jobbstart, och dessa högsommarveckor har jag verkligen haft mitt eget bästa i fokus. Samtidigt tror jag ingen annan har fått lida för det, kanske tvärt om. Flextimmarna jag tagit ut var väl inarbetade före sommaren då behoven var klart större än mitt i sommaren, och familjen har med mig njutit av picknicksallad som middag nere vid stranden, tid för grillning hemma i trädgården eller det vi önskat just nu. Så även om jag inte kan ta med mig sommarvädret året runt så kan jag ta med känslan och möjligheten att faktiskt lyssna in hur jag vill ha det. Och för egen del älskar jag sommarens lättja, men också terminernas aktivitet, årstidernas växlingar och livets förändringar. Det gäller bara att medvetet åka med och ta tillvara på det som erbjuds.

Så nu föreslår jag att du pausar sociala medier, sätter dig på ett sätt som ökar din medvetna kroppsnärvaro och gärna med papper och penna i hand funderar över hur det är just nu, hur sommaren varit och hur du vill att hösten ska vara. När du skriver förstärks din process och när du sitter i kontakt med dig själv ökar chansen att kunna lyssna in de signaler din kropp ger dig.

När du är klar kanske ett av dina behov är att öva just kontakten med dig själv och din kropp, då är du mer än välkommen tillbaka för att vi ska kunna träna tillsammans. På Youtubekanalen finns nu ganska många filmer av skiftande karaktär; kroppskännedomsövningar, övningar tillämpade i vardagsaktiviteter och en del prat som inspiration för reflektion och ökad kontakt med dig själv. Utforska gärna och återkom med respons på det som varit användbart eller det du önskar mer av.

Varje vecka lägger jag ut nya filmer på Youtube och emellanåt följs de åt med en text här på hemsidan. Vill du ha regelbunden inspiration så prenumerera gärna på min kanal.

Vi ses i närvaro!

Allt gott /Pernilla

Veckans sista patientbesök var just ett par som önskar hjälp med aktivitetsbalans, min paradgren numera. De hade funderat på att avboka besöket för de hade inte hunnit göra hemuppgiften från förra tillfället och dessutom avbokat en tid däremellan. Men de tyckte det skulle ge signaler om att de var ointresserade och de är de ju inte alls, bara stressade och beskriver tillvaron som kaotisk.

Jag hör mig själv vara tydlig, väldigt tydlig; Hur tänker ni ha det i tillvaron? Lyssna på kroppens signaler nu, som ni så tydligt beskriver, eller vänta tills de golvar er? Du väljer själv.

Ja, men det går ju inte. Chefen, jobbet, studierna, barnen… ska bara göra det här klart först…

Ja, du väljer. Följa samhällstrenden och köra över dig själv eller göra annorlunda. Ingen påstår att det är enkelt, men det är fullt möjligt. Bara vi stannar upp och reflekterar över vart vi är och hur vi vill ha det. Vad är riktigt viktigt i livet? Vad mår du bra av? Gör mer av det! Alltså, inte det också, utan välj att fokusera på just det du mår bra av, på lång sikt. Men påbörja dina förändringar redan nu. Just nu,  idag.

Paret går hem med konkreta idéer om hur de vill ta de första stegen redan i kväll och den här helgen. Konkreta saker som att bestämma sig för att vara i säng kl. 22.30 för att få en rimlig chans att sova ordentligt innan småbarnen vaknar tidigt imorgon bitti. Eller att faktiskt prioritera ordentliga måltider så energin räcker, sötsuget minskar och stressen över den ökande vikten också kan minska. Finessen är att hitta så små och konkreta steg så de är genomförbara redan idag och den här veckan. Inte sen, till semestern, pensionen eller vilket avlägset mål som helst som gör att du slipper ta tag i det nu.

Caminoredaktionen skriver ”Vi ser ett samhälle där människor stressar sig sönder och samman, går under och går sönder. Vi ser en värld där många inte hinner engagera sig i det de önskar utanför arbetet och där företag och organisationer pressar sig så hårt att det knappt finns plats kvar för reflektion och återhämtning.”

Jag har förmånen att omge mig med många kloka kvinnor i min vänskapskrets. Kvinnor där omställning och hållbarhet är mantran för livet, både i det privata och i yrkeslivet. Flera av oss har varit och känt på väggen, men efter en tid av omtöcknad kunnat skjuta ny fart i en ny riktning. Kanske som simmaren som tar ny kraft i en optimal vändning mot kaklet.

Ett axplock av dem jag får inspiration av kanske kan vara något för dig också: Maria och hennes dröm om Målajord, Lisas engagemang i ideella verksamheter som räddar världen eller Maria och Yogatalk.

Tillsammans vänder vi mot den riktning som vi vill se i världen

#draibromsen

Att tillåta mig att det tar flera veckor innan inlägget kommer upp på hemsidan med bild och allt, det är mitt sätt, just nu, att dra i bromsen…

När jag har guidats till att hitta optimal kontakt med mina kroppsjagsfunktioner har jag haft de största upplevelserna av meditation. De stunder då jag känt att jag gärna skulle stannat i upplevelsen för alltid. Då när jag kommit närmast min egen kärna. Så hur jag sitter ger mig helt olika upplevelser och djup.

I BK-traditionen använder man sig av Za Zen meditation varvat med Kin Hin, den meditativa gången. Vi sitter vanligtvis i Diamantposition för att ha möjlighet att vara väl förankrade i underlaget. De flesta av oss stela västerlänningar har svårt att sitta på sittknölarna och få ned knäna stadigt mot golvet både i hel och halvlotus för att möjliggöra förankring. Om du istället sitter ”på knä” med en hög stabil kudde under ändan kan du få till en helt annan stadighet och möjliggöra en stolt hållning för ryggen. Ett läge där du kan sträcka upp längs din balanslinje och låta huvudet vila som kronan på verket. En sittposition där andningen får fritt utrymme att använda hela bålen för sin rörelse. En rytm och flöde där du kan följa ditt eget andetag. Om du dessutom vilar vänster hand i höger, låter tummarnas topp få mötas och sen lägger in dem mjukt mot magen så bildar armarna den runda bollens form. Det ger en stadighet för skuldrorna som får sjunka och vila mot din bröstrygg. Det optimala utrymmet för ditt varande just nu.

Det är då jag allra tydligast kan känna att jag som människa är länken mellan himmel och jord.

Å så ligger hon där och väntar, min meditationskudde i betong. På något underligt sätt är det kanske hon som drar mig hit ut. Längst ut på udden istället för lä bakom en sjöbod eller i en dunge längre inåt land.

Jag slår mig ner. Gör det bekvämt för mig. Njuter av alla kläder jag byltat på.

Landar ned. Känner mig som ett grässtrå. Väl rotad i marken och jag följer vindens skiftningar. Känner svajmånen i kroppen. Benen och ändan har direktkontakt med Moder Jord, överkroppen sträcker sig upp mot skyn. Vinden tårar mina ögon. Känner kylan mot kinden och följer spåret som bildas av tåren som rinner.

Jag mer känner än ser platsen.

Här är jag just nu.

Alla dessa ord som sveper förbi genom tanken. Ord jag vill fånga och formulera. Dröj kvar och återkom om en stund. För just nu är jag Här.

Märker hur anspänningen i ryggslutet lättar. Hur jag landar ned på kudden. Hur vinden masserar ländryggen då byarna lättar och tar i och får mig att följa med i rörelsen. Naturens, elementens rörelser som jag är en del av.

En helt annan upplevelse än då jag satt här på min kudde i maj eller på midsommar. Inte sämre, inte bättre, men annorlunda. Nu är ett nytt Nu.

Vi åker till Stockholm för att träffa gamla och nya vänner, umgås med släkten och inte minst dottern. Helgen är bokad och evenemanget dyker upp på Facebook och intuitionen är tydlig. Kommer ändå ett litet motstånd, passar det in i programmet? Rör jag till det för de andra? Men nä, allt är precis som det ska och möjligheterna bara öppnar sig. Men vad är toning? Ingen aning, men det är som det ska. Jag ska vara där.

Hon fyller en hel katedral med ljudet från sin klangskål. Sedan fyller hundratals personer katedralen med sina toner, de ljud som vibrerar från hjärtat och öppnar upp allt som är du. Istället för att med sång simma fram med olika teknik, använder vi toner, toning att surfa på vågorna genom upplevelsen. Vi spinner liksom katten med de vibrationer vi skapar. Vi andas, ger oss själva utrymme att använda hela vår resonanslåda och med den tydliga intentionen ”Jag vill dig väl” släpper vi ut de toner som vill komma i en välvillig riktning ut över jorden. Det är en magisk upplevelse. En upplevelse bortanför orden. En otrolig närvaro.

Frågar min dotter efteråt vilka ord som fastnat hos henne. Hon hjälper mig lite på traven, men inser ändå. Denna närvaro gav inte utrymme för att lägga ord på minnet, upplevelsen ryms någon helt annanstans. Minns däremot ”omställningssmärtan” i hjärttrakten, när bröstkorgen vidgas och hjärtat får öppnas ännu mer, då ömmar det i bröstbenets leder. Minns de otroligt starka ljud som kommer från mig och viljan att låta kroppen bara flöda med i det hela. Röra kroppen precis på det sätt som kroppen vill, i detta stilla sammanhang. Armarna följer spontant med ljudet upp mot katedralens tak. Kommer en liten känsla av motstånd för att våga släppa taget, passa in, hur ska man bete sig? Just här, just nu, ska man ingenting. Sammanhanget ger möjligheten att bara vara i det som är, ge ljudet en intention och följa tonen. Precis på slutet kommer också tårarna. Tårarna som flödar fritt. ”Är du ledsen?” Nej, inte alls. Bara rörd. Eller väldigt berörd.”

Tack Marie Bergman för denna magiska upplevelse! Du bjöd in till nästa tillfälle den 19 november. Jag kommer vara där.

/Pernilla

Så småningom har jag insett att meditation är så långt från prestation man kan komma. Att meditera är att bara vara. Bara betyder i och för sig inte alls att det är enkelt utan snarare att man inte gör någonting annat än just det man håller på med. Gör en enda sak och försöker hålla tankar och känslor just här just nu. Alltså är det möjligt att meditera i de flesta aktiviteter. Typ, medan handen arbetar vilar tanken. Men de flesta av oss tänker på meditation som då vi ser en munk sitta i lotusställning med stängda ögon timmavis. Så hur ska jag kunna meditera som knappt kommer ned på golvet?

I de längre BK-utbildningar jag gått ingår meditation som en självklar del. Alltså återkom jag till meditationen. Allt annat i kurserna var ju otroligt häftigt och lärorikt så det fanns ändå en liten känsla av att det nog skulle gå att finna något bakom en värkande spänd kropp och tankesnurr. Om inte annat var den manuella guidning som ingick i kurserna en underbar upplevelse. Något som gav ett minne i kroppen att leta efter igen och igen hemma i vardagen. Ett stadigt grepp på mina höfter som markerade förankring, grundning, möjlighet att släppa ned tyngden till jorden, chansen att få bli buren. En strykning längs ryggraden som tydliggjorde min egen balanslinje, min mittaxel. En hand som hjälpte mig att känna utrymmet inuti mig själv där andningen får fritt spelrum. Ett utrymme där andningen får komma och gå, helt i sin egen takt, utan att bli styrd. Här i denna rymd får jag vila. Vila i nuet. Vila i observationen av nuet. Vila i det flöde som sker i kroppen då när jag är helt stilla. Inte blickstilla, utan bara stilla.

Meditation är varken lätt eller svårt. Meditation bara är.

Numera ingår meditation i min dagliga morgonritual. För att en stund bara vara med mig själv. Det ger mig goda förutsättningar för dagen. Som en sorts kalibrering. ”Så här är det just nu. Just idag.”

Jag är återigen här på Öland. Denna gång för en helg med skrivande tillsammans med andra skrivintresserade personer. Var och en håller på med sitt eget projekt, allt mellan låttexter, skönlitteratur till vetenskapliga artiklar, men utan program, kursmoment eller annat tvingande. Helt enkelt att bara ta del av varandras skrivande energier och ha samvaro när man själv önskar. Just nu råder en skön tystnad i matsalen och det enda som hörs är knattren från tangentborden. Min plan är att jag ska skriva en kursrapport från när jag höll kurs här nyligen, för att få respons från min mentor. Min lista på andra intressanta projekt är lång så vi får se hur det blir.

Hoppas du också kan njuta precis där du är precis just nu!

/Pernilla