Vill du hellre lyssna på mina funderingar på Youtube istället för att läsa? Då finns där en film med mig och Omsy.

Får man gnälla på konsekvenserna av Corona fast man haft turen att inte drabbats? Ännu så länge…

I våras satt jag här på en sten och filosoferade över känslan av baksmälla. Idag är det kanske mer av… ja vadå? En överdos av försiktighet, påtvingade restriktioner, nödvändiga begränsningar. Vi är vana att kunna bestämma själva och nu är vi inmålade i ett hörn, satta i krigsläge mot en osynlig fiende. En fiende som vi inte riktigt vet hur den ser ut, bortsett från en boll med rosa fluff.

Just nu är jag så himla less. Känner att det påverkar nästan allt jag gör dagligen och stundligen. Hur hittar man en normal vardag?

I våras och i somras tyckte jag att det gick riktigt bra, men nu orkar jag inte riktigt längre. Orkar inte att inte få träffa min familj, krama om mina vänner, begränsa alla kontakter, inte få mänsklig närkontakt, alltid vara superuppmärksam på minsta snörvling och allt detta spritande. Visst jag jobbar i sjukvården, hygienreglerna är alltid tydliga, jag fryser mig igenom vintrarna i kortärmat eftersom jag inte får ha något nedanför armbågen, fåfängan står tillbaka då nagellack och utsläppt hår inte är tillåtet, men detta spritande som vi håller på med nu gör något med mig. Nästan så jag önskar att besökarna ska sitta helt stilla och inte röra sig och framförallt inte beröra något eftersom det innebär att jag efteråt ska komma ihåg och sprita av alla ”tagytor”. Jag som normalt vill att vi har aktivitet i rummet, inte bara pratar om görande utan verkligen övar tillsammans. Det där som jag verkligen tror gör skillnad är nu tveksamt om jag får och bör göra. Vi ska bara ha närkontakt när det verkligen är nödvändigt och vad är nödvändigt? All denna uppmärksamhet, ständiga begränsande och ifrågasättande gör något med mig – jag blir helt slut och vill inte va med längre…
Eller, jag menar ju inte att jag inte tänker följa restriktioner och rekommendationer längre utan bara att jag önskar att det vore slut nu. Att någon kunde berätta för oss precis vad som är den rätta vägen, den minst ansträngande vägen och utlova ett snart slutdatum. Visst hade det varit skönt!
Snälla, har du några tips till mig hur du gör för att stå ut i denna speciella vardag?

Håll i, håll ut och håll om dig själv. Ge dig själv all den kärlek du behöver, i den här situationen precis som alla andra dagar.

Allt gott!

/Pernilla

Kom gärna och lyssna, jag behöver allt support jag kan få

Antologirapsodi – En vink till livet

Under Kulturnatten 2019 på Det Fria Ordets Hus i samarbete med Anoteket Författarrum och Punctum saliens:

16:45 ”Inåtfokus och poetisk inbalansering” – Pernilla Sporre
16:55 ”Vad ger oss livsstyrka genom alla tider?” Jennifer Rácz
17:05 Om oss – Elisabeth Jönsson och Eva Fodor Velander
17:10 ”Livets bilderbok” – Sven Velander
17:15 ”Livsresa med lätt bagage och/eller Tid är vår nya status” – Eva Fodor Velander
17:25 ”Att vara en skrivande människa” – Elisabeth Jönsson
17:35 ”Dikten läker inga sår men…” – Tina Persson
17:45”Punkpoesi för trasiga själar” – Sven Velander
17:55 Slut

Läs mer om programmet på https://www.anoteket.se/category/aktuellt/ och
https://www.punctumsaliens.se/kultur/kulturnatten-vaxjo-2019-antologirapsodi/
Läs mer om Antologin på www.anoteket.se/projekt/antologi

Samtidigt som allt detta snurrar pågår vardagen här och nu. Vi njuter av vinterdagar, lyckats åka längdskidor vid några tillfällen och rehab av min vänsterarm fortsätter. Försöker få tålamodet att räcka till och se tiden ann. Nu kan jag i alla fall göra några solhälsningar. Varken smärt- eller kompensationsfritt, men ett tydligt steg i rätt riktning. Jag hade hoppats vara helt bra till resan, men så kommer det inte vara. Så införskaffa en ryggsäck med bra bärsystem för promenader och sightseeing behövs också för en trevlig upplevelse. En hel del värme och sen yoga kanske kan göra susen – vi får se!

Resrutten är utstakad. Kanske blir det som Ledin sjunger ”ändrade planer, det blir nog bra”. Vi får se, men det känns väldigt spännande och lovande. Fredag 2 mars lagom till lunch landar vi i Chennai, Tamil Nadu. Efter ett par dagar i denna storstad reser vi vidare mot beachen i Mahabalipuram. Sen tar vi tåget till templen i Trichy. Hoppas det inte är som på filmerna där passagerarna sitter på tågtaken

En av höjdpunkterna är ju besöket på Annai home for children. Dit kommer vi den 10 mars. Det ska verkligen bli spännande att få möta barnen i sin vardag och se hur livet kan vara för dem. Men jag är tacksam för att jag lovats en säng och inte en stråmatta i sovsalen, tror inte jag skulle klara sova en endaste blund… Efter tre dagar hos dem fortsätter vi mot fler tempel i staden Madurai innan det är dags att ta sig från Tamil Nadu till Kerala. Jag är egentligen sugen på en resa genom berg och djungel mellan regionerna, men vet inte om den västerländska bekvämligheten kommer bromsa och innebära att det blir inrikesflyget istället. Jag väntar ett litet tag till innan det beslutet tas.

Sen är det så dags för det som initierat hela resan; två veckors ayurveda-retreat på Vaidya´s ayurveda village. Även det blir mycket av en överraskning, vet inte mycket av vad som kommer hända. Känns otroligt spännande alltihopa. Det enda jag är säker på är att det blir en otrolig resa med många upplevelser – kanske mitt livs resa.

I allt jag gör försöker jag minska mitt fotavtryck på jorden, att då flyga till andra sidan denna vackra planet kanske inte är det smartaste, men jag försöker tänka till. Så klimatkompensering för resan är också kvar att fixa.

Insamlingen till skolstarten för barnen på Annai home pågår ju också! Det vore fantastiskt om ni alla vill vara med och bidra med en peng för att hjälpa dem. Jag lovar att återkomma med berättelser från besöket där.

Nu ska jag fortsätta packningen genom att ta reda på vad ”small torch” betyder, som står på packlistan?

På återhörande

Kram Pernilla

att ge fler föräldralösa och fattiga barn,
   bättre start i livet:

Genom att ge 200 kronor,
får ett barn i södra Indien,
material nog för att kunna börja skolan.

Annai Home är ett barnhem i södra Indien, som ger de mest utsatta barnen en verklig chans i livet. Barnen är föräldralösa, utstötta eller från de allra mest fattiga familjerna. Kastlösa barn som inte kunnat gå i skolan, och utan vår hjälp hänvisas till barnarbete eller ett liv på gatan.

Nu får de genom barnhemmet mat, logi, kläder, sjukvård och framförallt en gedigen yrkesutbildning. Flertalet får läsa på universitet och går ut i livet som lärare, ingenjörer, sjuksköterskor, jurister, ekonomer eller motsvarande.

Barnhemmet håller hög nivå på boendemiljö, utbildning, kost och sjukvård. Den sociala miljön genomsyras av respekt, omtanke och jämställdhet. Och den ger utrymme för barnen att utveckla sina individuella kreativa talanger.

Förutom de 270 som bor på barnhemmet, stödjer man 150 ungdomar som studerar på annan ort.

Vi, Pernilla Sporre och Jon Sterner Hedberg, besökte barnhemmet i mitten av mars. Det var en oförglömlig resa och vi fick verkligen se att pengarna kommer barnen till hjälp. Ni kan följa vår resa på Facebook och här på bloggen.

Kvar på Annai home stannade en bit av mitt hjärta och med er hjälp vill jag göra allt jag kan för att fortsatt stötta dem. Ett långsiktigt sätt är att bli fadder och då får du och din familj också en möjlighet att ha kontakt med ett specifikt barn och följa dess utveckling.

Vill du som jag vara med och stötta världens barn?

Sätt in ditt bidrag på Swish 0705654757 så kan vi följa vår gemensamma ansträngning!

Om du vill göra en större insats:

Kan du bli fadder till ett specifikt barn, med 150 kr per månad. Pengar som går till skolavgift, kläder, skolböcker och övriga levnadskostnader. Du får två gånger om året brev från barnet, foto på barnet och rapport från barnhemmets föreståndare. Fadderverksamheten administreras via BFA, Barnen Framför Allt, som har låga omkostnader och 90-konto (kontakta undertecknad eller ring 0300-331 31).

Dessutom förmedlar man stöd till fattiga änkor, som till sin försörjning får tillgång till egen symaskin. Kostnad 1000 kronor.

Hoppas ni vill vara med!

/Pernilla och Sterner