Att jobba för att använda sig själv som instrument i det terapeutiska arbetet kräver arbete med egen inre utveckling, alltså blir det en win-win situation. Det du kan ta med dig i din profession har du också stor glädje av som människa i livet även utanför arbetet, det tycker jag verkligen att kursutvärderingarna vittnar om. När ord som tryggare och lugnare som person dominerar sidorna efter bara en veckas tränande och kommentarer som ”Att regelbunden repetition gör sån skillnad, att dessa 5 dagar i rad gett så mycket. Rent fysiskt och kunskapsmässigt och även medvetenhetsgraden ökat kring detta med hur ”jag gör” och ”hur jag har det”.”

Och inte minst meningar så som ”känns lite revolutionerande, ”Paradigmskifte” får mig att rysa över kroppen – är vi något riktigt viktigt på spåren?!

Så idéerna om hur jag skulle kunna jobba vidare med detta är många fler än tiden att förverkliga dem, så jag försöker att inte lova mer än jag kan hålla. Så håll till godo med lite fina och tankeväckande citat från kursdeltagarna.

Exempel på Användning av kunskapen ”Bemötandet – att möta andra med en nyfikenhet och vara terapeutisk hellre än att hamna i omsorg. Guida mer, inte instruera.” ”I mötet, i samtal och i bedömningar, möte med kollegor, privat, egentligen i allt jag gör, aktiviteter hemma och i träning.”

Egna upptäckter: ”min inre insikt – hittat tillbaka till den inre drivkraften. Att alltid hålla någon form av balansering.”- ”Att det inte behöver vara så svårt – att lyssna på kroppen räcker.”

Fått med sig från kursveckan: ”Att förenkla, att repetera. Vikten av att jag själv ska öva att känna i min kropp för att kunna förmedla det till andra. Att starta och avsluta i ”sin egen” kropp.”

”Att avslappning inte är målet, att jag kan uppleva omställningssmärta som bevis på att något händer vilket ger motivation. Det var härligt att vara i kroppen i den andra köksaktiviteten.”

Idéer och förslag om fortsättning/fortsatta behov: Nätverksträffar. ”BK i Aktivitetsdagar”. Fördjupningskurser, tex med fokus på observation och guidning. Uppföljning efter 6 mån.

Spontana avslut: ”Tack Pernilla för en trevlig och bra kurvecka! Du har lockat fram inspiration i mig och med dina kunskaper har jag lärt mig mycket. Tack!” ”Tack för en härlig kurs och för att du öppnar upp för ett härligt klimat!” ”Så skönt att du är så lugn och inte stressar upp dig, att det blir som det blir.”

Så åter igen stort tack till er alla som deltog och ni andra hoppas jag kan få lite inspiration av de här citaten. Inspiration till egna upptäckter oavsett vart du är på din resa genom livet <3

Varma hösthälsningar

Pernilla

Så vad är nyckeln till en hållbar vardag? Att lyssna på alla andras smarta idéer, följa influensers och bli ”inspirerad” av sociala medier eller? Självklart kan inspiration behövas, men jag är övertygad om att svaret ligger närmare än så. Var och en behöver lyssna in våra egna behov, just här, just nu, vad är en god balans? Vad är de långsiktiga behoven? Men det kroppen förmedlar är inte alltid det huvudet vill höra. För att kunna följa vårt hjärtas röst behöver vi ha god kontakt med vår kropp och kunna läsa av dess budskap. För utan kroppen blir det aldrig en hållbar balans, därför tänker jag att träna upp sin kroppskännedom är en god hjälp på vägen mot hållbar självkännedom och livslång balans. Och med balans menar jag så klart inget statiskt läge som är färdigt en gång för alla utan en ständig mjuk rörelse som följer livets skiftande upp och nedgångar utan att det blir värsta krävande berg- och dalbanan. När vi gör kloka val från hjärtat och gör bra saker för oss själva då gör vi också bra saker för alla runt omkring, inklusive vår kära planet. Just det som jag älskar att kalla ”den sunda egoismen”. Men hur lätt är det att följa hjärtat och höra kroppens budskap i det öronbedövande samhällsbruset? För de flesta av oss krävs en hel del träning och aktiva val. Compassion och tacksamhet är också bra verktyg på vägen.

Så nu väljer jag att sitta kvar här, njuta av fina dagar tillsammans med alla mina kära, sippa på vattnet i det vackra vinglaset och njuta av kroppens signaler att den inte är så sugen på att jobba mer just nu. Det blir tillfälle till det tids nog.

Tack livet för allt! Tack för att disken väntar på mig tills jag är redo.

Hoppas du njuter av sommaren med ömsom regn och ömsom solsken!

Varm kram Pernilla

Tack Anna för den fina inspirationen!

Artikel i Sydsvenskan om BK

Många går som huvudfotingar genom livet. Ni vet gubbarna vi ritade som barn, ett stort och detaljerat huvud, men bara streck till armar och ben, och utan egentlig kropp. I vårt prestationsbaserade samhälle förväntar vi oss att kroppen ska ta huvudet dit vi vill, utan att lyssna in kroppens behov eller förutsättningar. Att ta in och integrera hela oss själva ger helt nya möjligheter att gå rika genom livet.

När vi som terapeuter hjälper människor att få kontakt med hela sin potential (sig själva), ger vi förutsättningar för symtomlindring, men framförallt för att kunna se orsakssamband. Att göra det möjligt för varje människa att själv få växa utifrån sina resurser genom trygghet i sig själv och därifrån hantera livets växlingar. Därmed minskas människors lidande och beroendet av samhällsresurser, exempelvis sjukvårdskostnader.

När jag är i full kontakt med mig själv, hela mig, så har jag den största möjligheten att få tillgång till hela min potential som människa och som terapeut. Genom Basal Kroppskännedom övar vi på att få kontakt med vår potential och vid tillämpning i Aktivitet får vi också möjlighet att använda den fullt ut. Att öva och utforska det svåra i att hålla kvar vår kontakt med oss själva samtidigt som vi delar uppmärksamheten utifrån aktivitetens krav och behov.

Genom vår levda erfarenhet, vårt eget utforskande, kan vi ta med oss kunskaperna till mötet med våra patienter och klienter. Som alla terapeuter är vårt viktigaste verktyg vi själva och vi behöver hålla våra verktyg välslipade. Men hur gör vi det?

Vi är ju alla människor på väg genom livet med våra egna resurser och begränsningar. Genom god självkännedom har vi lättare att utforska vad som händer i mötet, i interaktionen som vibrerar i rummet. Vad är mitt och vad är ditt? Vad triggar oss när det blir motigt och hur hanterar vi det?

Med fötterna i golvet och bäckenet inunder mig kan jag ta kraften från benen och med minsta möjliga ansträngning hitta andningens och aktivitetens rytm, även då aktiviteten är det sittande samtalet.

Både vi och våra patienter/klienter har mycket att vinna på att vi terapeuter fördjupar kunskapen om och interaktionen med oss själva. Det hjälper oss att bli tryggare som människor, i mötet med andra och att öppna upp möjligheter för dem vi möter.

Ett sådant jobb betalar sig tusenfallt 

Du som har gått femdagars Grundkurs i BK i Aktivitet är varmt välkommen att fördjupa dig och utforska möjligheterna vidare hur vi kan använda BK i Aktivitet i vårt dagliga arbete och i processen att använda oss själva som instrument i vårt arbete. Jag ser verkligen fram emot att träffa Dig igen, få höra om dina erfarenheter, både där det gått enkelt och där du stött på motstånd och att tillsammans vara kreativa på hur vi kommer vidare. Läs vidare om kursupplägg och anmälan på kurssidan.

Varmt välkommen!

/Pernilla

Ständigt nya spännande kurser på gång:

Ewa Denward Olah, leg. Sjukgymnast håller kurser i Basal Kroppskännedom (BK) på NBV onsdagkvällar. Du kan prova en gång eller anmäla dig till en kurs om 10 tillfällen. Läs mer på bilden eller kontakta Ewa: ewadeo54 @ gmail.com eller tel 0707564230

Maria på Yogatalk har flera fina kurser som hon håller på Parment yoga; Rehabyoga på stol, Lugn yoga och meditation. Även meditationskurser blir det på Yogatalk. Informationen hittar du på yogatalk.se

När jag har guidats till att hitta optimal kontakt med mina kroppsjagsfunktioner har jag haft de största upplevelserna av meditation. De stunder då jag känt att jag gärna skulle stannat i upplevelsen för alltid. Då när jag kommit närmast min egen kärna. Så hur jag sitter ger mig helt olika upplevelser och djup.

I BK-traditionen använder man sig av Za Zen meditation varvat med Kin Hin, den meditativa gången. Vi sitter vanligtvis i Diamantposition för att ha möjlighet att vara väl förankrade i underlaget. De flesta av oss stela västerlänningar har svårt att sitta på sittknölarna och få ned knäna stadigt mot golvet både i hel och halvlotus för att möjliggöra förankring. Om du istället sitter ”på knä” med en hög stabil kudde under ändan kan du få till en helt annan stadighet och möjliggöra en stolt hållning för ryggen. Ett läge där du kan sträcka upp längs din balanslinje och låta huvudet vila som kronan på verket. En sittposition där andningen får fritt utrymme att använda hela bålen för sin rörelse. En rytm och flöde där du kan följa ditt eget andetag. Om du dessutom vilar vänster hand i höger, låter tummarnas topp få mötas och sen lägger in dem mjukt mot magen så bildar armarna den runda bollens form. Det ger en stadighet för skuldrorna som får sjunka och vila mot din bröstrygg. Det optimala utrymmet för ditt varande just nu.

Det är då jag allra tydligast kan känna att jag som människa är länken mellan himmel och jord.

Så småningom har jag insett att meditation är så långt från prestation man kan komma. Att meditera är att bara vara. Bara betyder i och för sig inte alls att det är enkelt utan snarare att man inte gör någonting annat än just det man håller på med. Gör en enda sak och försöker hålla tankar och känslor just här just nu. Alltså är det möjligt att meditera i de flesta aktiviteter. Typ, medan handen arbetar vilar tanken. Men de flesta av oss tänker på meditation som då vi ser en munk sitta i lotusställning med stängda ögon timmavis. Så hur ska jag kunna meditera som knappt kommer ned på golvet?

I de längre BK-utbildningar jag gått ingår meditation som en självklar del. Alltså återkom jag till meditationen. Allt annat i kurserna var ju otroligt häftigt och lärorikt så det fanns ändå en liten känsla av att det nog skulle gå att finna något bakom en värkande spänd kropp och tankesnurr. Om inte annat var den manuella guidning som ingick i kurserna en underbar upplevelse. Något som gav ett minne i kroppen att leta efter igen och igen hemma i vardagen. Ett stadigt grepp på mina höfter som markerade förankring, grundning, möjlighet att släppa ned tyngden till jorden, chansen att få bli buren. En strykning längs ryggraden som tydliggjorde min egen balanslinje, min mittaxel. En hand som hjälpte mig att känna utrymmet inuti mig själv där andningen får fritt spelrum. Ett utrymme där andningen får komma och gå, helt i sin egen takt, utan att bli styrd. Här i denna rymd får jag vila. Vila i nuet. Vila i observationen av nuet. Vila i det flöde som sker i kroppen då när jag är helt stilla. Inte blickstilla, utan bara stilla.

Meditation är varken lätt eller svårt. Meditation bara är.

Numera ingår meditation i min dagliga morgonritual. För att en stund bara vara med mig själv. Det ger mig goda förutsättningar för dagen. Som en sorts kalibrering. ”Så här är det just nu. Just idag.”

Jag är återigen här på Öland. Denna gång för en helg med skrivande tillsammans med andra skrivintresserade personer. Var och en håller på med sitt eget projekt, allt mellan låttexter, skönlitteratur till vetenskapliga artiklar, men utan program, kursmoment eller annat tvingande. Helt enkelt att bara ta del av varandras skrivande energier och ha samvaro när man själv önskar. Just nu råder en skön tystnad i matsalen och det enda som hörs är knattren från tangentborden. Min plan är att jag ska skriva en kursrapport från när jag höll kurs här nyligen, för att få respons från min mentor. Min lista på andra intressanta projekt är lång så vi får se hur det blir.

Hoppas du också kan njuta precis där du är precis just nu!

/Pernilla

Den process var och en har jobbat med kanske också kan liknas vid det väder som vi haft? Att jobba med sig själv och sin inre utveckling kan ju vara precis som ett aprilväder; många gånger soligt och härligt, men så plötsligt mörknar himlen och både en hagelskur eller störtregn kommer. Drivkraften kanske också är som årstiden; vi vet att det är mycket värt att ta sig igenom dagarna med bitande kallt aprilregn för snart vankas varmare vindar. Och kanske tar jag metaforen väl långt när jag säger att veckan var precis så; började med ostadigt väder för att efterhand bli mer och mer soligt? Och när vi avslutar med en sen lunch i gassande vårsol så är det den känslan som får dominera veckans upplevelser!

Att få träna närvaro och kontakt med mig själv och min kropp i en fantastisk ekhage mitt i en matta av blommande blåsippor, vitsippor, gulsippor och svalört, ja, kan det beskriva på annat sätt än en gåva?

Tack alla för att jag har möjlighet att få jobba med just det här och dela det tillsammans med er <3/Pernilla