Men visst att dela gemensamma livserfarenheter kan ge nya perspektiv. Så då plockar jag väl upp symtomen som ledde till fördjupningen i mitt eget liv, utforskande och utvecklingen av nya arbetssätt som arbetsterapeut, utbildningar inom kroppskännedom, psykoterapi och så mycket mer.

Mina egna erfarenheter – de jag tar med mig in i behandlingen

Ambitiös, självständig och duktig – faktorer som kan ta en långt i livet, men som också kan vara ett bra recept för att braka rakt in i väggen. Med kraft.

Det gör ont och känns knäckande, men sett i backspegeln, väldigt lärorikt. Lärorikt om sig själv som person och om livet. Hur vi kan ta oss ann livet, utvecklas och hitta helt nya sätt att leva det där enda livet. Om det nu är det enda?

Ung småbarnsförälder, nyligen flyttat till en ny del av landet, knappt utan någon som helst anknytning eller skyddsnät och på ett nytt spännande arbete parat med de där personliga egenskaperna, ledde till en långtidssjukskrivning pga ryggsmärta och utmattning. Vilken utbildning det var! En otroligt lärorik, men tuff skola utan lov eller helgledigt. Det tog tid, men så småningom kom jag ut på andra sidan. Trodde då att jag lärt mig allt jag behövde och var botad. Som om det gick att checka av och slippa uppleva något liknande igen.

Jag har alltid sett mig själv som stark och kapabel, man kan alltid ta i lite till. En ganska bra förmåga när man är sugen på att gå i strid för något som känns viktigt eller för att ta sig fram genom livet. Men också en egenskap som kan få en på fall, i alla fall när man tar i lite för ofta och lite för mycket. När man missat vikten av att respektfullt lyssna in sin kropps gränser och emellanåt ge sig själv skön och välbehövlig vila.

Min kropp är klok. Och ganska känslig. När huvudet drev på alltför hårt, när huvudet tyckte det var smart och hade koll på tex ryggsymtom, så fick kroppen hitta andra vägar att förmedla sitt budskap. Det gick väl ungefär 4 år med heltidsarbete (efter sjukskrivning och långsam upptrappning) innan kroppen till slut var tvungen att skrika så högt att den slog omkull mig i en ny period av utmattning. Den här gången kände jag mig knäckt. Jag som var så kapabel. Jag som arbetar med rehabilitering. Jag borde ju kunna det här. Eller?

Levde jag verkligen som jag lärde, på djupet? Nja, det fanns många fler lager att utforska och lära sig av. Utmaningar att ta sig igenom och komma ut lite mognare på andra sidan. Jag har en gammal blogg som jag skrev på den tiden. Nästan anonymt för det var svårt att verkligen vara transparent och erkänna mina begränsningar för hela världen, men väldigt användbart att reflektera och spegla det som skedde.

Jag letade faktiskt just upp den där bloggen, kom inte ihåg varken namn eller adress, men till slut så. Tårarna rinner när jag läser mer än 10 år gamla minnen av starka lärdomar för både mig och resten av familjen. Om du är nyfiken är du varmt välkommen att ta del av mina erfarenheter, det finns faktiskt en hel del matnyttigt där. Det gick bra att skriva och dela med mig så länge det gällde mig själv och mina erfarenheter, men bloggandet tog slut i samband med sonens sjukdom. Då kändes det som jag inte kunde skriva om mitt perspektiv utan att hänga ut honom. Dessa år var verkligen nästa pärs för familjen!

Även detta är faktiskt numera historia och det är otroligt starkt att höra honom som ung vuxen komma hem och berätta hur allt det motstånd livet gav honom där i högstadie-gymnasieåren gett honom perspektiv på livet och användbar kunskap idag. Alla de där samtalen jag och han hade, då när jag ”tvingade” honom att komma fram under täcket och faktiskt sätta ord på allt som var skitjobbigt. Jag fick verkligen jobba hårt, envist och använda alla mina ”skills” som både terapeut och mamma på den tiden. Idag njuter jag frukterna av allt jobb vi gjorde då. Men allt det här vet man ju aldrig när man står mitt i det – kommer det ta slut? När då? Hur mycket ska vi orka?

Min utgångspunkt är ändå att vi alltid har möjligheten att komma igenom. Även det svåraste. Visst kan det kännas oerhört jobbigt, självklart behöver man stöd på vägen och förändringar göras. Men det är värt det. På andra sidan finns mycket livskvalitet att vinna.

Det finns så oerhört mycket att berätta och det här fick bli en mycket kort sammanfattning. Vill du höra mer så kan du både läsa den gamla bloggen och självklart ta del av den behandlingsmetod och livsfilosofi som jag numera kallar Basal Kroppskännedom (BK) i Aktivitet och är väl egentligen det tydligaste resultatet av alla dessa års förändringsprocess. Mina egna livserfarenheter inklusive allt det jag fått med mig från alla de patienter jag mött. I denna terapeutiska, varma och djupa process finns så mycket kärlek, trygghet och kraft att finna, eller rättare sagt, vi använder det här verktyget för att locka fram just detta i dig, dina egna förmågor. För det är så det är, i djupet av varje människa finns den goda kärnan som är möjlig att plocka fram och låta få komma till sin rätt. Där finns magi och djup visdom som överskuggats av livets händelser.

Mer än gärna vill jag utforska detta vidare tillsammans med just Dig!

Viktiga frågor att reflektera över och jag hoppas du vill göra det med mig – antingen här i texten nedan eller om du hellre ser en film så funderar jag just över Semesterkänsla i vardagen på Youtube. Välj det media som passar dig bäst!

Skiften ger ofta möjlighet att stanna upp och reflektera och just nu föreslår jag att vi, var och en, funderar på vad vi kan ta med oss från sommaren in i höstterminen? Vad har fungerat bra och du vill göra mer av? Med det menar jag inte att vi bara kan fortsätta vara lediga och inte behöva göra något alls, utan mer, fundera över vad du gjort som varit bra för dig, kan du göra mer av det? Om det bara skulle ha varit i undantagsfall så ändå, kan du upprepa undantaget? Hur många gånger behöver du upprepa det innan det blir en vana?

En del av oss har smakat på det goda livet och nu känner stor stress över hur det ska gå nu när det blir vardag. Andra har inte fått återhämtning trots ledighet och vissa av oss har inget arbete eller skola att gå till nu och önskar inget annat. Nä livet är inte rättvist, men oavsett behöver just du reflektera över dina möjligheter och behov. Hur vill du att din vardag ska se ut denna höst?

Vad betyder vardag? Ibland associeras vardag med gråjämn tristess, arbete utan rast och ro, men vardagen är ju livet. Eller citatet som jag tycker är tänkvärt;

”Livet, inte visste jag att det var alla dessa dagar som kom och gick.”

Så då vore det väl tråkigt att bara låta alla dagarna bara rinna ifrån oss i grå tristess. Hur kan du lyfta och lägga märke till allt det som faktiskt är bra i din vardag? Det som finns där och du vill fortsätta ha där. Kanske är det delar du inte alls vill ha i din vardag, då behöver du nog stanna upp och verkligen fundera på hur du ändrar på det. Kanske finns det inga enkla lösningar på ditt problem? Inte desto mindre så behöver du fundera över vad som kan vara ett första litet steg i riktning mot hur du vill ha det.

Så igen, stanna upp och fundera över hur sommaren varit – vad vill du ta med in i vardagen? Kanske är det vissa känslor du vill upprepa, vad behövs för att du ska känna så? Kanske är det vissa saker du vill göra, vad behövs då för att det ska vara möjligt.

Detta avsnitt innehåller betydligt fler frågor än svar och ofta är det väl så livet är – vi behöver ställa oss frågorna,  vända och vrida på dem, faktiskt stanna upp och smaka på det som kommer och sen göra våra medvetna val utifrån det. För att göra medvetna val krävs närvaro. Genom att träna medveten kroppsnärvaro ökar chansen att vi faktiskt kan känna in de signaler kroppen ger. Kanske behöver vi acceptera och ta hand om de symtom vi känner. Symtomen är kroppens signaler till dig om dig – hur tar du hand om dem?

När jag satt på bryggan och funderade på mina behov för en återhämtande semester fokuserade jag på de tre grundstenarna mat, sömn och rörelse för att ladda mina batterier. Det är de tre som gäller även i vardagen. Utan den grunden kan ingenting fungera riktigt bra. Hur är den grunden för dig? Är det några delar som fungerat extra bra under sommaren? I så fall, vad kan du göra för att få det att fungera även nu och fram i höst?

För egen del har jag länge tränat på att lyssna in mina behov och inte springa ifrån dem. Av erfarenhet vet jag att det inte blir bra, så även om jag inte riktigt har lust att stanna upp och kanske avbryta eller ändra på min plan så har livet tydligt visat mig att det blir så mycket bättre om jag faktiskt lyssnar på kroppens signaler och följer dem. Det ger goda förutsättningar att faktiskt njuta av det jag gör, ha roligt i stunden OCH få gjort det jag behöver göra. Kanske på ett lite annat sätt än den första planen, men i så fall oftast ändrats till det bättre. Så denna sommar insåg jag att min plan varit lite för snål och jag behövde mer återhämtning, mer chans att ladda batterierna och det vackra vädret kom mig till mötes. Även om det precis kom samtidigt med min jobbstart, och dessa högsommarveckor har jag verkligen haft mitt eget bästa i fokus. Samtidigt tror jag ingen annan har fått lida för det, kanske tvärt om. Flextimmarna jag tagit ut var väl inarbetade före sommaren då behoven var klart större än mitt i sommaren, och familjen har med mig njutit av picknicksallad som middag nere vid stranden, tid för grillning hemma i trädgården eller det vi önskat just nu. Så även om jag inte kan ta med mig sommarvädret året runt så kan jag ta med känslan och möjligheten att faktiskt lyssna in hur jag vill ha det. Och för egen del älskar jag sommarens lättja, men också terminernas aktivitet, årstidernas växlingar och livets förändringar. Det gäller bara att medvetet åka med och ta tillvara på det som erbjuds.

Så nu föreslår jag att du pausar sociala medier, sätter dig på ett sätt som ökar din medvetna kroppsnärvaro och gärna med papper och penna i hand funderar över hur det är just nu, hur sommaren varit och hur du vill att hösten ska vara. När du skriver förstärks din process och när du sitter i kontakt med dig själv ökar chansen att kunna lyssna in de signaler din kropp ger dig.

När du är klar kanske ett av dina behov är att öva just kontakten med dig själv och din kropp, då är du mer än välkommen tillbaka för att vi ska kunna träna tillsammans. På Youtubekanalen finns nu ganska många filmer av skiftande karaktär; kroppskännedomsövningar, övningar tillämpade i vardagsaktiviteter och en del prat som inspiration för reflektion och ökad kontakt med dig själv. Utforska gärna och återkom med respons på det som varit användbart eller det du önskar mer av.

Varje vecka lägger jag ut nya filmer på Youtube och emellanåt följs de åt med en text här på hemsidan. Vill du ha regelbunden inspiration så prenumerera gärna på min kanal.

Vi ses i närvaro!

Allt gott /Pernilla

Livets förändringar är konstanta, men ibland blir de tydligare än annars. Just nu är väl en sådan tid. En tid då allt ställs på ända, men ändå är precis som vanligt.
Dessa märkliga tider har ju gett möjlighet till nya reflektioner och bla har jag funderat över hur olika vi reagerar på förändring. Min mycket lösningsfokuserade hjärna går igång på alla cylindrar och är beredd att prova allt nytt som kan hjälpa, samtidigt. Det är på många sätt positivt att vara lösningsdriven, men ibland kan det kosta på när hjärnan har svårt att gå i vila.
Oavsett så har det fört med sig att jag nu sjösatt några av alla de idéer jag burit på länge.
Jag har länge känt ett behov av att förstärka det jag gör, den behandling och utbildningar jag ger, med mer material som patienter och kursdeltagare kan ta med sig hem för att verkligen få till sin process och kunna bli självgående. Ett media som jag länge varit nyfiken på är film, men inte kunnat så mycket om. Det är så lätt att sätta ribban alltför högt, det går ju verkligen göra superläckra och proffsiga filmer, men ska jag vänta tills jag verkligen behärskar det mediet så får vi vänta. I stället har jag igen bara kastat mig ut och startat en Youtube-kanal.
Tillsammans med min mobil och ett kamerastativ har jag spelat in filmer här hemma, i min trädgård och i vardagens aktiviteter och tänker att det kanske är på det sättet som jag bäst förmedlar mitt budskap. I alla fall ännu så länge. Relativt osminkat, i mysbyxor och utan retuscheringar. Har du sett det? Om inte så hoppas jag att du vill utforska min kanal som så klart heter Aktivitetsbalans för Dig.
Vad tycker du om det? Kan filmerna vara inspirerande och hjälpsamma trots att de skulle kunna vara snyggare och ha bättre ljud?
Jag önskar all form av respons. Titta, gilla, kommentera och framförallt PRENUMERERA så kan vi tillsammans skapa något som kan bli riktigt användbart!

Något annat jag också kastat mig ut i gäller samma medie, de digitala möjligheterna! I min anställning på Primärvårdsrehab i Region Kronoberg har jag just startat min senaste kurs i digitalt format. Det är 6 deltagare som varje fredag deltar i gruppen Aktivitetsbalans i kroppen och dagen.
Det som är lite extra kul är att folk reagerar på att det är just jag som är först ut och blivit ”viral”. Jag har knappast utgett mig för att vara en it-fantast, men även det har jag haft anledning att fundera över på sistone. Jag gillar teknik som verkligen underlättar vardagen, men jag ogillar skarpt (skulle nästan kunna säga hatar) när människan måste anpassa sig efter tekniken, tex när uppdateringar och förändringar sker stup i kvarten och kräver väldigt mycket kognitiv kapacitet och flexibilitet. Så i dessa tider kan jag verkligen gilla tekniken när digitaliseringen så tydligt underlättar vår vardag. Tack och lov för möjligheten till videomöten när det varit enda sättet jag fått träffa min älskade dotter på under flera månader!

Efter att jag de senaste åren lagt all skrivtid på studierna och uppsatsen utbildningen förde med sig så är det nu dags för utrymme för lite annat skrivande. En av de saker jag verkligen vill göra är att få till en brevväxling med alla er som kan vara intresserade av aktivitetsbalans och BK i Aktivitet. För dig som är arbetsterapeut kanske de här begreppen känns självklara, för andra kanske det är ett stort frågetecken vad jag menar och vad som ingår. Ja det är kanske precis detta jag vill skriva om. Inspirera och berätta om de verktyg jag har upptäckt och vilken skillnad det kan göra både i våra egna liv och för de människor vi möter i livet, i våra olika roller.

Jag vill verkligen skriva, men det finns ju som sagt så många fler sätt att kommunicera med varandra och medier att använda. Film är ju ett sätt. Ett annat som jag fått möjlighet att testa helt nyligen är också podd. En nära vän till mig driver podden Drömmen om Målajord sedan flera år tillbaka och jag har just fått chansen att tillsammans med henne spela in ett avsnitt. Samtidigt som det är lite läskigt att vara så personlig till alla som vill lyssna, så tycker jag att det blev ett riktigt trevligt samtal. Vi pratar om mycket, bla drivkrafter genom livet, att utvecklas, bygga trygghet i sig själv och vikten av att ständigt utgå från närvaro i just den stund där vi är. Det gav mig glädje och lust till mer. Hoppas du vill lyssna och hittar lite inspiration även här!

Att öva framför skärmen, inspireras via text eller ljud är inte dumt, men så klart blir det en helt annan dimension när vi kan träffas ”på riktigt” och tillsammans utforska vår potential. Det vore så otroligt roligt om just Du vill följa med på 5 dagars kurs på Gotland för att verkligen få tillfälle att utforska alla de möjligheter som BK i Aktivitet kan ge, oavsett om det gäller dina egna behov eller att utvecklas i din yrkesroll som terapeut/behandlare. Hur världen ser ut i september vet vi ju ovanligt lite om, men om det inte är möjligt att träffas på kurs då så skjuter vi bara på datumet. Jag fortsätter planera för september tills motsatsen är bevisad.

Jag skulle bli oerhört glad om du hör av dig och berättar om du hittat någon inspiration i mina filmer eller poddsamtalet. Eller kanske har du önskemål eller förslag på vad du önskar se på film? Min intention är att skapa material som ger DIG inspiration! Så berätta för mig vad just DU behöver.

Att jobba för att använda sig själv som instrument i det terapeutiska arbetet kräver arbete med egen inre utveckling, alltså blir det en win-win situation. Det du kan ta med dig i din profession har du också stor glädje av som människa i livet även utanför arbetet, det tycker jag verkligen att kursutvärderingarna vittnar om. När ord som tryggare och lugnare som person dominerar sidorna efter bara en veckas tränande och kommentarer som ”Att regelbunden repetition gör sån skillnad, att dessa 5 dagar i rad gett så mycket. Rent fysiskt och kunskapsmässigt och även medvetenhetsgraden ökat kring detta med hur ”jag gör” och ”hur jag har det”.”

Och inte minst meningar så som ”känns lite revolutionerande, ”Paradigmskifte” får mig att rysa över kroppen – är vi något riktigt viktigt på spåren?!

Så idéerna om hur jag skulle kunna jobba vidare med detta är många fler än tiden att förverkliga dem, så jag försöker att inte lova mer än jag kan hålla. Så håll till godo med lite fina och tankeväckande citat från kursdeltagarna.

Exempel på Användning av kunskapen ”Bemötandet – att möta andra med en nyfikenhet och vara terapeutisk hellre än att hamna i omsorg. Guida mer, inte instruera.” ”I mötet, i samtal och i bedömningar, möte med kollegor, privat, egentligen i allt jag gör, aktiviteter hemma och i träning.”

Egna upptäckter: ”min inre insikt – hittat tillbaka till den inre drivkraften. Att alltid hålla någon form av balansering.”- ”Att det inte behöver vara så svårt – att lyssna på kroppen räcker.”

Fått med sig från kursveckan: ”Att förenkla, att repetera. Vikten av att jag själv ska öva att känna i min kropp för att kunna förmedla det till andra. Att starta och avsluta i ”sin egen” kropp.”

”Att avslappning inte är målet, att jag kan uppleva omställningssmärta som bevis på att något händer vilket ger motivation. Det var härligt att vara i kroppen i den andra köksaktiviteten.”

Idéer och förslag om fortsättning/fortsatta behov: Nätverksträffar. ”BK i Aktivitetsdagar”. Fördjupningskurser, tex med fokus på observation och guidning. Uppföljning efter 6 mån.

Spontana avslut: ”Tack Pernilla för en trevlig och bra kurvecka! Du har lockat fram inspiration i mig och med dina kunskaper har jag lärt mig mycket. Tack!” ”Tack för en härlig kurs och för att du öppnar upp för ett härligt klimat!” ”Så skönt att du är så lugn och inte stressar upp dig, att det blir som det blir.”

Så åter igen stort tack till er alla som deltog och ni andra hoppas jag kan få lite inspiration av de här citaten. Inspiration till egna upptäckter oavsett vart du är på din resa genom livet <3

Varma hösthälsningar

Pernilla

Vi hinner fördjupa oss och utforska härliga kringelikrokar utifrån de sex frågor hon skickat mig i förväg. Vi hittar paralleller mellan yrkets evidens och personliga erfarenheter, självkänslans plats i yrkesrollen, att använda sig själv som det viktigaste terapeutiska instrumentet, till inre drivkrafter för att starta eget och synkronisiteten när jag säger att jag insett att jag inte bara jobbar som arbetsterapeut, utan ÄR arbetsterapeut, just denna fråga finns med på annan plats i kommande nummer av Arbetsterapeuten.

Kanske var det inte riktigt när jag föddes som jag blev arbetsterapeut, men precis fyllda 20 var jag troligtvis den allra yngsta nyutexaminerade arbetsterapeuten. Så samtidigt som jag blev vuxen växte jag också in i min yrkesroll. Vad kommer först, hönan eller ägget? I januari har min klass 30-års jubileum och jag har varit arbetsterapeut hela mitt vuxna liv. Det sägs att vi behöver förstå vår historia för att förstå oss själva, i alla fall en av pusselbitarna. Jag har roat mig med att få ihop förståelsen för arbetsterapeutyrkets historia bla med hjälp av den artikelserie som ovanstående tidning har gett oss under det här året, när arbetsterapin firar 75 år i Sverige, och det är inte utan att självkännedomen växer i takt med läsandet. Hur utbildningen startades, fackanslutning kämpades med, förbundets utformning var en stridsfråga och hur det praktiska hantverksfokuset har skiftat via hjälpmedel till ett teoretiskt fokus. Förbundets 30-åriga kamp för legitimation gav till slut frukt. Patientjournallagen kom 1985 och arbetet att utforma etisk kod, kvalitetspolicy och riksdagsmotioner gav till slut resultat 1999 och legitimation är numera en självklarhet.

När jag gick ut utbildningen var 98% av Sveriges arbetsterapeuter anslutna till Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och det har för mig aldrig ens varit en fråga om jag ska vara med eller inte, det är den självklara tillhörigheten om man vill vara delaktig i arbetsterapikåren och ta del av dess utveckling. När jag dessutom inser att det stipendium som jag hade turen att få alla terminerna under mina studier i Umeå har en mycket tydligare yrkesbakgrund än vad jag tidigare trott, då fördjupas min respekt ytterligare för de som gick före. Med visst förakt är det lätt att tänka att de hade mycket mindre teoretisk grund och kunskap, men istället hade de oändligt mycket mer av praktisk och tyst kunskap förvärvad genom erfarenhet och krav på flera förberedande utbildningar innan de ens kunde söka arbetsterapeututbildningen. Lönerna är ju ett område däremot som är kvar att lösa och jag ser fram emot när jag kan läsa kapitlet om hur det gick till!

Tack alla ni som gått före och gjort arbetsterapi till det verksamma område som kan göra så stor skillnad för de människor vi möter!

Det ska bli spännande att se artikeln och förhoppningsvis blir det ytterligare en pusselbit för att utveckla BK i Aktivitet till en metod för arbetsterapeuter att hjälpa och stödja människor på väg genom livet. Även du och jag är små bitar i det som formar livets pussel. Få se vad vi kan läsa i historieböckerna om vår tid och vårt bidrag?

/Pernilla

Tack Anna för den fina inspirationen!

Artikel i Sydsvenskan om BK

Kom gärna och lyssna, jag behöver allt support jag kan få

Antologirapsodi – En vink till livet

Under Kulturnatten 2019 på Det Fria Ordets Hus i samarbete med Anoteket Författarrum och Punctum saliens:

16:45 ”Inåtfokus och poetisk inbalansering” – Pernilla Sporre
16:55 ”Vad ger oss livsstyrka genom alla tider?” Jennifer Rácz
17:05 Om oss – Elisabeth Jönsson och Eva Fodor Velander
17:10 ”Livets bilderbok” – Sven Velander
17:15 ”Livsresa med lätt bagage och/eller Tid är vår nya status” – Eva Fodor Velander
17:25 ”Att vara en skrivande människa” – Elisabeth Jönsson
17:35 ”Dikten läker inga sår men…” – Tina Persson
17:45”Punkpoesi för trasiga själar” – Sven Velander
17:55 Slut

Läs mer om programmet på https://www.anoteket.se/category/aktuellt/ och
https://www.punctumsaliens.se/kultur/kulturnatten-vaxjo-2019-antologirapsodi/
Läs mer om Antologin på www.anoteket.se/projekt/antologi

Samtidigt som allt detta snurrar pågår vardagen här och nu. Vi njuter av vinterdagar, lyckats åka längdskidor vid några tillfällen och rehab av min vänsterarm fortsätter. Försöker få tålamodet att räcka till och se tiden ann. Nu kan jag i alla fall göra några solhälsningar. Varken smärt- eller kompensationsfritt, men ett tydligt steg i rätt riktning. Jag hade hoppats vara helt bra till resan, men så kommer det inte vara. Så införskaffa en ryggsäck med bra bärsystem för promenader och sightseeing behövs också för en trevlig upplevelse. En hel del värme och sen yoga kanske kan göra susen – vi får se!

Resrutten är utstakad. Kanske blir det som Ledin sjunger ”ändrade planer, det blir nog bra”. Vi får se, men det känns väldigt spännande och lovande. Fredag 2 mars lagom till lunch landar vi i Chennai, Tamil Nadu. Efter ett par dagar i denna storstad reser vi vidare mot beachen i Mahabalipuram. Sen tar vi tåget till templen i Trichy. Hoppas det inte är som på filmerna där passagerarna sitter på tågtaken

En av höjdpunkterna är ju besöket på Annai home for children. Dit kommer vi den 10 mars. Det ska verkligen bli spännande att få möta barnen i sin vardag och se hur livet kan vara för dem. Men jag är tacksam för att jag lovats en säng och inte en stråmatta i sovsalen, tror inte jag skulle klara sova en endaste blund… Efter tre dagar hos dem fortsätter vi mot fler tempel i staden Madurai innan det är dags att ta sig från Tamil Nadu till Kerala. Jag är egentligen sugen på en resa genom berg och djungel mellan regionerna, men vet inte om den västerländska bekvämligheten kommer bromsa och innebära att det blir inrikesflyget istället. Jag väntar ett litet tag till innan det beslutet tas.

Sen är det så dags för det som initierat hela resan; två veckors ayurveda-retreat på Vaidya´s ayurveda village. Även det blir mycket av en överraskning, vet inte mycket av vad som kommer hända. Känns otroligt spännande alltihopa. Det enda jag är säker på är att det blir en otrolig resa med många upplevelser – kanske mitt livs resa.

I allt jag gör försöker jag minska mitt fotavtryck på jorden, att då flyga till andra sidan denna vackra planet kanske inte är det smartaste, men jag försöker tänka till. Så klimatkompensering för resan är också kvar att fixa.

Insamlingen till skolstarten för barnen på Annai home pågår ju också! Det vore fantastiskt om ni alla vill vara med och bidra med en peng för att hjälpa dem. Jag lovar att återkomma med berättelser från besöket där.

Nu ska jag fortsätta packningen genom att ta reda på vad ”small torch” betyder, som står på packlistan?

På återhörande

Kram Pernilla

att ge fler föräldralösa och fattiga barn,
   bättre start i livet:

Genom att ge 200 kronor,
får ett barn i södra Indien,
material nog för att kunna börja skolan.

Annai Home är ett barnhem i södra Indien, som ger de mest utsatta barnen en verklig chans i livet. Barnen är föräldralösa, utstötta eller från de allra mest fattiga familjerna. Kastlösa barn som inte kunnat gå i skolan, och utan vår hjälp hänvisas till barnarbete eller ett liv på gatan.

Nu får de genom barnhemmet mat, logi, kläder, sjukvård och framförallt en gedigen yrkesutbildning. Flertalet får läsa på universitet och går ut i livet som lärare, ingenjörer, sjuksköterskor, jurister, ekonomer eller motsvarande.

Barnhemmet håller hög nivå på boendemiljö, utbildning, kost och sjukvård. Den sociala miljön genomsyras av respekt, omtanke och jämställdhet. Och den ger utrymme för barnen att utveckla sina individuella kreativa talanger.

Förutom de 270 som bor på barnhemmet, stödjer man 150 ungdomar som studerar på annan ort.

Vi, Pernilla Sporre och Jon Sterner Hedberg, besökte barnhemmet i mitten av mars. Det var en oförglömlig resa och vi fick verkligen se att pengarna kommer barnen till hjälp. Ni kan följa vår resa på Facebook och här på bloggen.

Kvar på Annai home stannade en bit av mitt hjärta och med er hjälp vill jag göra allt jag kan för att fortsatt stötta dem. Ett långsiktigt sätt är att bli fadder och då får du och din familj också en möjlighet att ha kontakt med ett specifikt barn och följa dess utveckling.

Vill du som jag vara med och stötta världens barn?

Sätt in ditt bidrag på Swish 0705654757 så kan vi följa vår gemensamma ansträngning!

Om du vill göra en större insats:

Kan du bli fadder till ett specifikt barn, med 150 kr per månad. Pengar som går till skolavgift, kläder, skolböcker och övriga levnadskostnader. Du får två gånger om året brev från barnet, foto på barnet och rapport från barnhemmets föreståndare. Fadderverksamheten administreras via BFA, Barnen Framför Allt, som har låga omkostnader och 90-konto (kontakta undertecknad eller ring 0300-331 31).

Dessutom förmedlar man stöd till fattiga änkor, som till sin försörjning får tillgång till egen symaskin. Kostnad 1000 kronor.

Hoppas ni vill vara med!

/Pernilla och Sterner

Veckans sista patientbesök var just ett par som önskar hjälp med aktivitetsbalans, min paradgren numera. De hade funderat på att avboka besöket för de hade inte hunnit göra hemuppgiften från förra tillfället och dessutom avbokat en tid däremellan. Men de tyckte det skulle ge signaler om att de var ointresserade och de är de ju inte alls, bara stressade och beskriver tillvaron som kaotisk.

Jag hör mig själv vara tydlig, väldigt tydlig; Hur tänker ni ha det i tillvaron? Lyssna på kroppens signaler nu, som ni så tydligt beskriver, eller vänta tills de golvar er? Du väljer själv.

Ja, men det går ju inte. Chefen, jobbet, studierna, barnen… ska bara göra det här klart först…

Ja, du väljer. Följa samhällstrenden och köra över dig själv eller göra annorlunda. Ingen påstår att det är enkelt, men det är fullt möjligt. Bara vi stannar upp och reflekterar över vart vi är och hur vi vill ha det. Vad är riktigt viktigt i livet? Vad mår du bra av? Gör mer av det! Alltså, inte det också, utan välj att fokusera på just det du mår bra av, på lång sikt. Men påbörja dina förändringar redan nu. Just nu,  idag.

Paret går hem med konkreta idéer om hur de vill ta de första stegen redan i kväll och den här helgen. Konkreta saker som att bestämma sig för att vara i säng kl. 22.30 för att få en rimlig chans att sova ordentligt innan småbarnen vaknar tidigt imorgon bitti. Eller att faktiskt prioritera ordentliga måltider så energin räcker, sötsuget minskar och stressen över den ökande vikten också kan minska. Finessen är att hitta så små och konkreta steg så de är genomförbara redan idag och den här veckan. Inte sen, till semestern, pensionen eller vilket avlägset mål som helst som gör att du slipper ta tag i det nu.

Caminoredaktionen skriver ”Vi ser ett samhälle där människor stressar sig sönder och samman, går under och går sönder. Vi ser en värld där många inte hinner engagera sig i det de önskar utanför arbetet och där företag och organisationer pressar sig så hårt att det knappt finns plats kvar för reflektion och återhämtning.”

Jag har förmånen att omge mig med många kloka kvinnor i min vänskapskrets. Kvinnor där omställning och hållbarhet är mantran för livet, både i det privata och i yrkeslivet. Flera av oss har varit och känt på väggen, men efter en tid av omtöcknad kunnat skjuta ny fart i en ny riktning. Kanske som simmaren som tar ny kraft i en optimal vändning mot kaklet.

Ett axplock av dem jag får inspiration av kanske kan vara något för dig också: Maria och hennes dröm om Målajord, Lisas engagemang i ideella verksamheter som räddar världen eller Maria och Yogatalk.

Tillsammans vänder vi mot den riktning som vi vill se i världen

#draibromsen

Att tillåta mig att det tar flera veckor innan inlägget kommer upp på hemsidan med bild och allt, det är mitt sätt, just nu, att dra i bromsen…