Att jobba för att använda sig själv som instrument i det terapeutiska arbetet kräver arbete med egen inre utveckling, alltså blir det en win-win situation. Det du kan ta med dig i din profession har du också stor glädje av som människa i livet även utanför arbetet, det tycker jag verkligen att kursutvärderingarna vittnar om. När ord som tryggare och lugnare som person dominerar sidorna efter bara en veckas tränande och kommentarer som ”Att regelbunden repetition gör sån skillnad, att dessa 5 dagar i rad gett så mycket. Rent fysiskt och kunskapsmässigt och även medvetenhetsgraden ökat kring detta med hur ”jag gör” och ”hur jag har det”.”

Och inte minst meningar så som ”känns lite revolutionerande, ”Paradigmskifte” får mig att rysa över kroppen – är vi något riktigt viktigt på spåren?!

Så idéerna om hur jag skulle kunna jobba vidare med detta är många fler än tiden att förverkliga dem, så jag försöker att inte lova mer än jag kan hålla. Så håll till godo med lite fina och tankeväckande citat från kursdeltagarna.

Exempel på Användning av kunskapen ”Bemötandet – att möta andra med en nyfikenhet och vara terapeutisk hellre än att hamna i omsorg. Guida mer, inte instruera.” ”I mötet, i samtal och i bedömningar, möte med kollegor, privat, egentligen i allt jag gör, aktiviteter hemma och i träning.”

Egna upptäckter: ”min inre insikt – hittat tillbaka till den inre drivkraften. Att alltid hålla någon form av balansering.”- ”Att det inte behöver vara så svårt – att lyssna på kroppen räcker.”

Fått med sig från kursveckan: ”Att förenkla, att repetera. Vikten av att jag själv ska öva att känna i min kropp för att kunna förmedla det till andra. Att starta och avsluta i ”sin egen” kropp.”

”Att avslappning inte är målet, att jag kan uppleva omställningssmärta som bevis på att något händer vilket ger motivation. Det var härligt att vara i kroppen i den andra köksaktiviteten.”

Idéer och förslag om fortsättning/fortsatta behov: Nätverksträffar. ”BK i Aktivitetsdagar”. Fördjupningskurser, tex med fokus på observation och guidning. Uppföljning efter 6 mån.

Spontana avslut: ”Tack Pernilla för en trevlig och bra kurvecka! Du har lockat fram inspiration i mig och med dina kunskaper har jag lärt mig mycket. Tack!” ”Tack för en härlig kurs och för att du öppnar upp för ett härligt klimat!” ”Så skönt att du är så lugn och inte stressar upp dig, att det blir som det blir.”

Så åter igen stort tack till er alla som deltog och ni andra hoppas jag kan få lite inspiration av de här citaten. Inspiration till egna upptäckter oavsett vart du är på din resa genom livet <3

Varma hösthälsningar

Pernilla

Så vart lägger jag händerna? Sällan lyckas jag räkna ut regler för precis hur. Jag behöver ha hela min intuition och närvaro påkopplad. Så klart har jag några utgångslägen och utifrån dem försöker jag känna. Försöker uppfatta andningsrytmen, spänningar och kurvor i kroppen. Ibland väldigt subtila, ibland tydliga.

Som när bäckenet får landa ned, rumpan kommer inunder kroppen istället för bakom och ländryggen får mjukna. Då händer något. Bröstrygg och nacke rätas ut och huvudet får vara kronan på verket. Ofta möts vi i samma rytm. Där. Där andningen synkar och det finns en rytm som jag både kan se och känna under mina händer.

Ibland kanske jag lyckas leda dig själv närmare din kärna och du möter sådant du inte vill kännas vid. Har guidningen då blivit bra eller dålig? Att möta alla nyanser av dig själv är ju inte alltid varken skönt eller trevligt, men ändock du. Att då stå kvar i kontakten, möta och smaka på det som kommer, det är kanske språnget närmare dig själv.

Men händerna behöver vara kärleksfulla. Ibland i ett fast grepp, ibland bara vilande. Inte tillrättavisande eller dömande. Där sker ingen magi. Så full respekt för dig och full respekt för mig och vi möts precis där vi är just Nu.

Tack för att Du ger Mig möjligheten

Pernilla