Känner mig som ett barn som blir omhändertagen av två mödrar istället för den smörklick som gled runt i en het stekpanna första dagen. Jag blir insmord, masserad och överöst av varm olja på så gott som varenda millimeter av kroppen, undantaget endast den allra mest erogena zonen. Utan en tråd på kroppen utlämnar jag mig själv i deras kärleksfulla händer. Emellanåt känns den hårda bänken allt annat än bekväm, het olja på solsvedd hud och knådning av ömma muskler ger mig en del att öva på i att acceptera, ta emot och släppa taget om. Efteråt tvättas och tvålas jag lika noggrant och när jag sedan frotteras torr är jag tillbaka i mitt 5-åriga jag som badas av mamma. Håret kammas och flätas. Ett gyllene märke sätts i pannan.

Med våra ständigt oljiga frisyrer tilbringar vi dagarna som innehåller fulla program av närvaro, kärlek och omhändertagande. Dygnet är tidigt, morgonteet serveras kl 6, därefter yoga i soluppgången på taket innan frukost. Alla måltider är mycket väl genomtänkta. Läkaren checkar av hälsan dagligen och väljer vilket element som behöver balanseras, utifrån detta väljs också dagens behandlingar.

Måltiderna intas i tystnad, som en meditation. ”Make love with your food” som Janesh sa på lördagens föreläsning. Att både hedra alla ansträngningar som gjorts innan maten kom på min tallrik, både bonden och kokerskan och alla däremellan, och tacka för den energi och livskraft som kommer till mig. Alla sinnen får vara med i upplevelsen. Först känna på maten, vi är ju i Indien så vi äter med höger handen så klart. Titta och lukta på rätten innan vi stoppar den i munnen och njuter av smakerna. I full uppmärksamhet smakar maten så mycket mer. Det är ljuvligt!

Yoga och behandlingar varvas också med workshops så som matlagning, föreläsning och kärleksfull meditation. Emellanåt hinner vi landa i solstolen eller ta en simtur bland vågorna i Arabiska havet.

17.30 är det middag och dagens sista mål. Sen ska kvällens termos med örtte tömmas utan att påverka nattsömnen alltför mycket. Vi njuter av den underbara solnedgången varje kväll, men jagas snart inomhus av alla mygg som kommer med mörkret trots all rökelse som placerats ut. Idag är det vårdagjämning vilket innebär att dag och natt i princip är lika långa runt hela jorden. Det är en ofattbar känsla att det är samma svaga vårsol som lyser på dem därhemma. Smälter snön och skapar vår lagom tills vi kommer hem igen. Samtidigt som den här, röd som ett eldklot, faller under horisonten, ned i havet.

Väl i säng vaggas jag snart till sömns av havet som slår mot vågbrytaren bara några meter utanför fönstret, men innan dess har jag gjort dagens sista hemläxa.

Efter fem dagar här börjar jag nu kunna landa ned i allt detta, njuta och ladda mina batterier. De första dagarna var kontrasten mot tidigare upplevelser alltför stor och jag längtade tillbaka till barnen på Annai home.

Samtidigt som allt detta snurrar pågår vardagen här och nu. Vi njuter av vinterdagar, lyckats åka längdskidor vid några tillfällen och rehab av min vänsterarm fortsätter. Försöker få tålamodet att räcka till och se tiden ann. Nu kan jag i alla fall göra några solhälsningar. Varken smärt- eller kompensationsfritt, men ett tydligt steg i rätt riktning. Jag hade hoppats vara helt bra till resan, men så kommer det inte vara. Så införskaffa en ryggsäck med bra bärsystem för promenader och sightseeing behövs också för en trevlig upplevelse. En hel del värme och sen yoga kanske kan göra susen – vi får se!

Resrutten är utstakad. Kanske blir det som Ledin sjunger ”ändrade planer, det blir nog bra”. Vi får se, men det känns väldigt spännande och lovande. Fredag 2 mars lagom till lunch landar vi i Chennai, Tamil Nadu. Efter ett par dagar i denna storstad reser vi vidare mot beachen i Mahabalipuram. Sen tar vi tåget till templen i Trichy. Hoppas det inte är som på filmerna där passagerarna sitter på tågtaken

En av höjdpunkterna är ju besöket på Annai home for children. Dit kommer vi den 10 mars. Det ska verkligen bli spännande att få möta barnen i sin vardag och se hur livet kan vara för dem. Men jag är tacksam för att jag lovats en säng och inte en stråmatta i sovsalen, tror inte jag skulle klara sova en endaste blund… Efter tre dagar hos dem fortsätter vi mot fler tempel i staden Madurai innan det är dags att ta sig från Tamil Nadu till Kerala. Jag är egentligen sugen på en resa genom berg och djungel mellan regionerna, men vet inte om den västerländska bekvämligheten kommer bromsa och innebära att det blir inrikesflyget istället. Jag väntar ett litet tag till innan det beslutet tas.

Sen är det så dags för det som initierat hela resan; två veckors ayurveda-retreat på Vaidya´s ayurveda village. Även det blir mycket av en överraskning, vet inte mycket av vad som kommer hända. Känns otroligt spännande alltihopa. Det enda jag är säker på är att det blir en otrolig resa med många upplevelser – kanske mitt livs resa.

I allt jag gör försöker jag minska mitt fotavtryck på jorden, att då flyga till andra sidan denna vackra planet kanske inte är det smartaste, men jag försöker tänka till. Så klimatkompensering för resan är också kvar att fixa.

Insamlingen till skolstarten för barnen på Annai home pågår ju också! Det vore fantastiskt om ni alla vill vara med och bidra med en peng för att hjälpa dem. Jag lovar att återkomma med berättelser från besöket där.

Nu ska jag fortsätta packningen genom att ta reda på vad ”small torch” betyder, som står på packlistan?

På återhörande

Kram Pernilla