Men visst att dela gemensamma livserfarenheter kan ge nya perspektiv. Så då plockar jag väl upp symtomen som ledde till fördjupningen i mitt eget liv, utforskande och utvecklingen av nya arbetssätt som arbetsterapeut, utbildningar inom kroppskännedom, psykoterapi och så mycket mer.

Mina egna erfarenheter – de jag tar med mig in i behandlingen

Ambitiös, självständig och duktig – faktorer som kan ta en långt i livet, men som också kan vara ett bra recept för att braka rakt in i väggen. Med kraft.

Det gör ont och känns knäckande, men sett i backspegeln, väldigt lärorikt. Lärorikt om sig själv som person och om livet. Hur vi kan ta oss ann livet, utvecklas och hitta helt nya sätt att leva det där enda livet. Om det nu är det enda?

Ung småbarnsförälder, nyligen flyttat till en ny del av landet, knappt utan någon som helst anknytning eller skyddsnät och på ett nytt spännande arbete parat med de där personliga egenskaperna, ledde till en långtidssjukskrivning pga ryggsmärta och utmattning. Vilken utbildning det var! En otroligt lärorik, men tuff skola utan lov eller helgledigt. Det tog tid, men så småningom kom jag ut på andra sidan. Trodde då att jag lärt mig allt jag behövde och var botad. Som om det gick att checka av och slippa uppleva något liknande igen.

Jag har alltid sett mig själv som stark och kapabel, man kan alltid ta i lite till. En ganska bra förmåga när man är sugen på att gå i strid för något som känns viktigt eller för att ta sig fram genom livet. Men också en egenskap som kan få en på fall, i alla fall när man tar i lite för ofta och lite för mycket. När man missat vikten av att respektfullt lyssna in sin kropps gränser och emellanåt ge sig själv skön och välbehövlig vila.

Min kropp är klok. Och ganska känslig. När huvudet drev på alltför hårt, när huvudet tyckte det var smart och hade koll på tex ryggsymtom, så fick kroppen hitta andra vägar att förmedla sitt budskap. Det gick väl ungefär 4 år med heltidsarbete (efter sjukskrivning och långsam upptrappning) innan kroppen till slut var tvungen att skrika så högt att den slog omkull mig i en ny period av utmattning. Den här gången kände jag mig knäckt. Jag som var så kapabel. Jag som arbetar med rehabilitering. Jag borde ju kunna det här. Eller?

Levde jag verkligen som jag lärde, på djupet? Nja, det fanns många fler lager att utforska och lära sig av. Utmaningar att ta sig igenom och komma ut lite mognare på andra sidan. Jag har en gammal blogg som jag skrev på den tiden. Nästan anonymt för det var svårt att verkligen vara transparent och erkänna mina begränsningar för hela världen, men väldigt användbart att reflektera och spegla det som skedde.

Jag letade faktiskt just upp den där bloggen, kom inte ihåg varken namn eller adress, men till slut så. Tårarna rinner när jag läser mer än 10 år gamla minnen av starka lärdomar för både mig och resten av familjen. Om du är nyfiken är du varmt välkommen att ta del av mina erfarenheter, det finns faktiskt en hel del matnyttigt där. Det gick bra att skriva och dela med mig så länge det gällde mig själv och mina erfarenheter, men bloggandet tog slut i samband med sonens sjukdom. Då kändes det som jag inte kunde skriva om mitt perspektiv utan att hänga ut honom. Dessa år var verkligen nästa pärs för familjen!

Även detta är faktiskt numera historia och det är otroligt starkt att höra honom som ung vuxen komma hem och berätta hur allt det motstånd livet gav honom där i högstadie-gymnasieåren gett honom perspektiv på livet och användbar kunskap idag. Alla de där samtalen jag och han hade, då när jag ”tvingade” honom att komma fram under täcket och faktiskt sätta ord på allt som var skitjobbigt. Jag fick verkligen jobba hårt, envist och använda alla mina ”skills” som både terapeut och mamma på den tiden. Idag njuter jag frukterna av allt jobb vi gjorde då. Men allt det här vet man ju aldrig när man står mitt i det – kommer det ta slut? När då? Hur mycket ska vi orka?

Min utgångspunkt är ändå att vi alltid har möjligheten att komma igenom. Även det svåraste. Visst kan det kännas oerhört jobbigt, självklart behöver man stöd på vägen och förändringar göras. Men det är värt det. På andra sidan finns mycket livskvalitet att vinna.

Det finns så oerhört mycket att berätta och det här fick bli en mycket kort sammanfattning. Vill du höra mer så kan du både läsa den gamla bloggen och självklart ta del av den behandlingsmetod och livsfilosofi som jag numera kallar Basal Kroppskännedom (BK) i Aktivitet och är väl egentligen det tydligaste resultatet av alla dessa års förändringsprocess. Mina egna livserfarenheter inklusive allt det jag fått med mig från alla de patienter jag mött. I denna terapeutiska, varma och djupa process finns så mycket kärlek, trygghet och kraft att finna, eller rättare sagt, vi använder det här verktyget för att locka fram just detta i dig, dina egna förmågor. För det är så det är, i djupet av varje människa finns den goda kärnan som är möjlig att plocka fram och låta få komma till sin rätt. Där finns magi och djup visdom som överskuggats av livets händelser.

Mer än gärna vill jag utforska detta vidare tillsammans med just Dig!

Utbildningen och skrivarbetet som jag hållt på med i ett par år nu är slutförd. Ett arbete som jag lagt ned massor av tid och kraft på för att kunna visa just Dig vad BK i Aktivitet kan vara bra för. Att på ett mer akademiskt sätt visa på teorierna bakom och få med den senaste forskningen om människans utveckling, integrering i våra komplexa system, som tex Autonoma nervsystemet, och varför detta har avgörande betydelse för var och en av oss i våra liv och därmed vid utförande av arbetsterapi.

Nu önskar jag att Du ska orka läsa och att hela världen ska orka läsa!

Framöver kommer jag prata om innehållet i olika filmer på Youtube, skriva inlägg och hålla föreläsningar, men först ska jag vila mig lite – allt för min egen aktivitetsbalans.  Så tills vidare finns den här att läsa för dig i fulltext. BK i Aktivitet kan förbättra aktivitetsutförandets kvalitet

Jag skulle bli extra glad om just Du vill kommentera vad du läst och vilka tankar det väcker hos Dig! Tillsammans utvecklar vi kunskapen vidare.

/Pernilla

Viktiga frågor att reflektera över och jag hoppas du vill göra det med mig – antingen här i texten nedan eller om du hellre ser en film så funderar jag just över Semesterkänsla i vardagen på Youtube. Välj det media som passar dig bäst!

Skiften ger ofta möjlighet att stanna upp och reflektera och just nu föreslår jag att vi, var och en, funderar på vad vi kan ta med oss från sommaren in i höstterminen? Vad har fungerat bra och du vill göra mer av? Med det menar jag inte att vi bara kan fortsätta vara lediga och inte behöva göra något alls, utan mer, fundera över vad du gjort som varit bra för dig, kan du göra mer av det? Om det bara skulle ha varit i undantagsfall så ändå, kan du upprepa undantaget? Hur många gånger behöver du upprepa det innan det blir en vana?

En del av oss har smakat på det goda livet och nu känner stor stress över hur det ska gå nu när det blir vardag. Andra har inte fått återhämtning trots ledighet och vissa av oss har inget arbete eller skola att gå till nu och önskar inget annat. Nä livet är inte rättvist, men oavsett behöver just du reflektera över dina möjligheter och behov. Hur vill du att din vardag ska se ut denna höst?

Vad betyder vardag? Ibland associeras vardag med gråjämn tristess, arbete utan rast och ro, men vardagen är ju livet. Eller citatet som jag tycker är tänkvärt;

”Livet, inte visste jag att det var alla dessa dagar som kom och gick.”

Så då vore det väl tråkigt att bara låta alla dagarna bara rinna ifrån oss i grå tristess. Hur kan du lyfta och lägga märke till allt det som faktiskt är bra i din vardag? Det som finns där och du vill fortsätta ha där. Kanske är det delar du inte alls vill ha i din vardag, då behöver du nog stanna upp och verkligen fundera på hur du ändrar på det. Kanske finns det inga enkla lösningar på ditt problem? Inte desto mindre så behöver du fundera över vad som kan vara ett första litet steg i riktning mot hur du vill ha det.

Så igen, stanna upp och fundera över hur sommaren varit – vad vill du ta med in i vardagen? Kanske är det vissa känslor du vill upprepa, vad behövs för att du ska känna så? Kanske är det vissa saker du vill göra, vad behövs då för att det ska vara möjligt.

Detta avsnitt innehåller betydligt fler frågor än svar och ofta är det väl så livet är – vi behöver ställa oss frågorna,  vända och vrida på dem, faktiskt stanna upp och smaka på det som kommer och sen göra våra medvetna val utifrån det. För att göra medvetna val krävs närvaro. Genom att träna medveten kroppsnärvaro ökar chansen att vi faktiskt kan känna in de signaler kroppen ger. Kanske behöver vi acceptera och ta hand om de symtom vi känner. Symtomen är kroppens signaler till dig om dig – hur tar du hand om dem?

När jag satt på bryggan och funderade på mina behov för en återhämtande semester fokuserade jag på de tre grundstenarna mat, sömn och rörelse för att ladda mina batterier. Det är de tre som gäller även i vardagen. Utan den grunden kan ingenting fungera riktigt bra. Hur är den grunden för dig? Är det några delar som fungerat extra bra under sommaren? I så fall, vad kan du göra för att få det att fungera även nu och fram i höst?

För egen del har jag länge tränat på att lyssna in mina behov och inte springa ifrån dem. Av erfarenhet vet jag att det inte blir bra, så även om jag inte riktigt har lust att stanna upp och kanske avbryta eller ändra på min plan så har livet tydligt visat mig att det blir så mycket bättre om jag faktiskt lyssnar på kroppens signaler och följer dem. Det ger goda förutsättningar att faktiskt njuta av det jag gör, ha roligt i stunden OCH få gjort det jag behöver göra. Kanske på ett lite annat sätt än den första planen, men i så fall oftast ändrats till det bättre. Så denna sommar insåg jag att min plan varit lite för snål och jag behövde mer återhämtning, mer chans att ladda batterierna och det vackra vädret kom mig till mötes. Även om det precis kom samtidigt med min jobbstart, och dessa högsommarveckor har jag verkligen haft mitt eget bästa i fokus. Samtidigt tror jag ingen annan har fått lida för det, kanske tvärt om. Flextimmarna jag tagit ut var väl inarbetade före sommaren då behoven var klart större än mitt i sommaren, och familjen har med mig njutit av picknicksallad som middag nere vid stranden, tid för grillning hemma i trädgården eller det vi önskat just nu. Så även om jag inte kan ta med mig sommarvädret året runt så kan jag ta med känslan och möjligheten att faktiskt lyssna in hur jag vill ha det. Och för egen del älskar jag sommarens lättja, men också terminernas aktivitet, årstidernas växlingar och livets förändringar. Det gäller bara att medvetet åka med och ta tillvara på det som erbjuds.

Så nu föreslår jag att du pausar sociala medier, sätter dig på ett sätt som ökar din medvetna kroppsnärvaro och gärna med papper och penna i hand funderar över hur det är just nu, hur sommaren varit och hur du vill att hösten ska vara. När du skriver förstärks din process och när du sitter i kontakt med dig själv ökar chansen att kunna lyssna in de signaler din kropp ger dig.

När du är klar kanske ett av dina behov är att öva just kontakten med dig själv och din kropp, då är du mer än välkommen tillbaka för att vi ska kunna träna tillsammans. På Youtubekanalen finns nu ganska många filmer av skiftande karaktär; kroppskännedomsövningar, övningar tillämpade i vardagsaktiviteter och en del prat som inspiration för reflektion och ökad kontakt med dig själv. Utforska gärna och återkom med respons på det som varit användbart eller det du önskar mer av.

Varje vecka lägger jag ut nya filmer på Youtube och emellanåt följs de åt med en text här på hemsidan. Vill du ha regelbunden inspiration så prenumerera gärna på min kanal.

Vi ses i närvaro!

Allt gott /Pernilla

Har du reflekterat över och hittat ditt nuvarande uppdrag? Hur gör du för att ta den plats i livet som är din? Vad stödjer dig att göra just detta?

Varmt lycka till med att utforska din plats!

/Pernilla

Vi hinner fördjupa oss och utforska härliga kringelikrokar utifrån de sex frågor hon skickat mig i förväg. Vi hittar paralleller mellan yrkets evidens och personliga erfarenheter, självkänslans plats i yrkesrollen, att använda sig själv som det viktigaste terapeutiska instrumentet, till inre drivkrafter för att starta eget och synkronisiteten när jag säger att jag insett att jag inte bara jobbar som arbetsterapeut, utan ÄR arbetsterapeut, just denna fråga finns med på annan plats i kommande nummer av Arbetsterapeuten.

Kanske var det inte riktigt när jag föddes som jag blev arbetsterapeut, men precis fyllda 20 var jag troligtvis den allra yngsta nyutexaminerade arbetsterapeuten. Så samtidigt som jag blev vuxen växte jag också in i min yrkesroll. Vad kommer först, hönan eller ägget? I januari har min klass 30-års jubileum och jag har varit arbetsterapeut hela mitt vuxna liv. Det sägs att vi behöver förstå vår historia för att förstå oss själva, i alla fall en av pusselbitarna. Jag har roat mig med att få ihop förståelsen för arbetsterapeutyrkets historia bla med hjälp av den artikelserie som ovanstående tidning har gett oss under det här året, när arbetsterapin firar 75 år i Sverige, och det är inte utan att självkännedomen växer i takt med läsandet. Hur utbildningen startades, fackanslutning kämpades med, förbundets utformning var en stridsfråga och hur det praktiska hantverksfokuset har skiftat via hjälpmedel till ett teoretiskt fokus. Förbundets 30-åriga kamp för legitimation gav till slut frukt. Patientjournallagen kom 1985 och arbetet att utforma etisk kod, kvalitetspolicy och riksdagsmotioner gav till slut resultat 1999 och legitimation är numera en självklarhet.

När jag gick ut utbildningen var 98% av Sveriges arbetsterapeuter anslutna till Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och det har för mig aldrig ens varit en fråga om jag ska vara med eller inte, det är den självklara tillhörigheten om man vill vara delaktig i arbetsterapikåren och ta del av dess utveckling. När jag dessutom inser att det stipendium som jag hade turen att få alla terminerna under mina studier i Umeå har en mycket tydligare yrkesbakgrund än vad jag tidigare trott, då fördjupas min respekt ytterligare för de som gick före. Med visst förakt är det lätt att tänka att de hade mycket mindre teoretisk grund och kunskap, men istället hade de oändligt mycket mer av praktisk och tyst kunskap förvärvad genom erfarenhet och krav på flera förberedande utbildningar innan de ens kunde söka arbetsterapeututbildningen. Lönerna är ju ett område däremot som är kvar att lösa och jag ser fram emot när jag kan läsa kapitlet om hur det gick till!

Tack alla ni som gått före och gjort arbetsterapi till det verksamma område som kan göra så stor skillnad för de människor vi möter!

Det ska bli spännande att se artikeln och förhoppningsvis blir det ytterligare en pusselbit för att utveckla BK i Aktivitet till en metod för arbetsterapeuter att hjälpa och stödja människor på väg genom livet. Även du och jag är små bitar i det som formar livets pussel. Få se vad vi kan läsa i historieböckerna om vår tid och vårt bidrag?

/Pernilla

Veckans sista patientbesök var just ett par som önskar hjälp med aktivitetsbalans, min paradgren numera. De hade funderat på att avboka besöket för de hade inte hunnit göra hemuppgiften från förra tillfället och dessutom avbokat en tid däremellan. Men de tyckte det skulle ge signaler om att de var ointresserade och de är de ju inte alls, bara stressade och beskriver tillvaron som kaotisk.

Jag hör mig själv vara tydlig, väldigt tydlig; Hur tänker ni ha det i tillvaron? Lyssna på kroppens signaler nu, som ni så tydligt beskriver, eller vänta tills de golvar er? Du väljer själv.

Ja, men det går ju inte. Chefen, jobbet, studierna, barnen… ska bara göra det här klart först…

Ja, du väljer. Följa samhällstrenden och köra över dig själv eller göra annorlunda. Ingen påstår att det är enkelt, men det är fullt möjligt. Bara vi stannar upp och reflekterar över vart vi är och hur vi vill ha det. Vad är riktigt viktigt i livet? Vad mår du bra av? Gör mer av det! Alltså, inte det också, utan välj att fokusera på just det du mår bra av, på lång sikt. Men påbörja dina förändringar redan nu. Just nu,  idag.

Paret går hem med konkreta idéer om hur de vill ta de första stegen redan i kväll och den här helgen. Konkreta saker som att bestämma sig för att vara i säng kl. 22.30 för att få en rimlig chans att sova ordentligt innan småbarnen vaknar tidigt imorgon bitti. Eller att faktiskt prioritera ordentliga måltider så energin räcker, sötsuget minskar och stressen över den ökande vikten också kan minska. Finessen är att hitta så små och konkreta steg så de är genomförbara redan idag och den här veckan. Inte sen, till semestern, pensionen eller vilket avlägset mål som helst som gör att du slipper ta tag i det nu.

Caminoredaktionen skriver ”Vi ser ett samhälle där människor stressar sig sönder och samman, går under och går sönder. Vi ser en värld där många inte hinner engagera sig i det de önskar utanför arbetet och där företag och organisationer pressar sig så hårt att det knappt finns plats kvar för reflektion och återhämtning.”

Jag har förmånen att omge mig med många kloka kvinnor i min vänskapskrets. Kvinnor där omställning och hållbarhet är mantran för livet, både i det privata och i yrkeslivet. Flera av oss har varit och känt på väggen, men efter en tid av omtöcknad kunnat skjuta ny fart i en ny riktning. Kanske som simmaren som tar ny kraft i en optimal vändning mot kaklet.

Ett axplock av dem jag får inspiration av kanske kan vara något för dig också: Maria och hennes dröm om Målajord, Lisas engagemang i ideella verksamheter som räddar världen eller Maria och Yogatalk.

Tillsammans vänder vi mot den riktning som vi vill se i världen

#draibromsen

Att tillåta mig att det tar flera veckor innan inlägget kommer upp på hemsidan med bild och allt, det är mitt sätt, just nu, att dra i bromsen…