Har du reflekterat över och hittat ditt nuvarande uppdrag? Hur gör du för att ta den plats i livet som är din? Vad stödjer dig att göra just detta?

Varmt lycka till med att utforska din plats!

/Pernilla

Julklappar! Vem vill inte få en julklapp av omtanke och kärlek? Många av oss vill inte ha en pryl till som vi inte behöver, men gärna känslan av att både ge och få omtanke.

Vi vill ge barnen på Annai Home for Children möjligheten att få varsin julklapp! Hjälper du oss? Flera flickor visade oss stolt sina klockor som de fick förra julen. Undra vad de önskar sig i år?

Annai Home ligger i Tamil Nadu, södra Indien. Där bor 276 barn, de flesta mellan 10 och 18 år. De har förlorat sina föräldrar eller kanske har de mamma kvar, men hon är alltför fattig för att kunna försörja dem och låta dem gå i skolan. På Annai Home får de god omvårdnad och hjälp med skolgången så de ska kunna ta sig ur fattigdom och kastsystem. De kämpar väl och målinriktat, men behöver allt stöd de kan få. Barnhemmet drivs helt ideellt och är beroende av donationer från oss i den rikare delen av världen.

Kanske vill du tänka lite mer långsiktigt och i ditt paket ge ett fadderskap? För 150 kr/mån får barnen kontinuerligt stöd till skolgång, mat och förnödenheter. Tillbaka får du stor tacksamhet och möjlighet att följa ett barns uppväxt på andra sidan jorden. En fantastisk fin möjlighet till reflektion för oss och utbyte med människor med helt andra livsförutsättningar.  Hör gärna av dig med frågor eller läs mer om faderskap på Barnen Framför Allts hemsida. Klicka i ”Indien – Annai Home for Children!”

Läs gärna mer om vår Indienresa och besöket på Annai Home på bloggen.

Hjälp oss ge dem lite guldkant på julen. Swischa valfri julgåva till 070-5654757. Vill du ge bort gåvan som julklapp så skickar vi gärna ett kort – hör av dig!

Med hopp om en God Jul för oss alla!

Varma kramar Pernilla och Jon Sterner med familjer

Jag vaknar av att röken sticker mig i näsan. Frukosten till 276 barn lagas över öppen eld i köket. På barnhemmet får de alla grundläggande behov tillgodosedda; mat, kläder, omvårdnad och framförallt chans till och stöd i sin utbildning. De flesta barnen har kommit hit pga faderns död, familjeförsörjaren. Mamman behöver då klara både barn, hem och arbete själv. Kanske hon bara kan få jobb som ”coli” dagavlönad i ett tungt arbete så som jordbruk, vedhuggning eller hantlangare på ett bygge. De dagar hon har jobb tjänar hon 100 rupies, ca 12,50 kr. Hade hon varit man hade hon fått 300 INR. Inte mycket att försörja en familj på. Just så här var det för Delfiya och hennes storasyster Libiya. Deras far dog i cancer och mamman hade ingen chans att försörja dem. Fader Francis såg deras mors potential och erbjöd Packia Selvam tjänsten som husmor på Annai home så nu bor de där alla tre. Som ”head warden” tjänar hon nu 5000 INR/månad för arbete 7 dagar i veckan. Samma situation är det för flera av kokerskorna och någon av lärarna. Annars är de flesta av lärarna helt nyutbildade och gör ett års betald praktik som avslutning på sin utbildning. Lärarna är ansvariga för varsin årskull, ser till dem, sover med dem och hjälper dem med skolarbetet morgon och kväll. Dagtid har dessutom ett par av dem arbete på någon skola i närheten. Nu till sommaren ska två av dem gifta sig. Självklart är äktenskapet arrangerat av föräldrarna, så som traditionen bjuder och man gifter sig inom sitt kast. Men kast inte är något man pratar om på Annai home. Father Francis är mycket noga med att alla ska behandlas lika på barnhemmet och därför är den nödvändiga registreringen av barnen inte känd för personalen.

Jag kliver upp och är tacksam för både ac’n och sängen på mitt rum, även om sängen är stenhård med svenska mått mätt och jag polstrat den med både yogamatta, handdukar och tröjor ur packningen. Väl nere på gården möts jag av glädjestrålande flickor och deras översvallande hälsningar. De beundrar mitt vinterbleka rödflammiga skinn och ljusa hår och vet inte hur väl de vill mig. På kvällen när lärarna klär upp mig i guldskimrande grön sari, smycken och blommor i håret behandlas jag som en drottning. När jag dessutom lär mig lite tamilsk dans och dansar med flickorna är lyckan total och vi skrattar hjärtligt tillsammans trots att jag inte förstår ett ord när de pratar med varandra. De försöker lära mig några ord på tamil och till slut kan jag iallafall säga Tack och Godmorgon; Nantri och Kali wannacom.

Barnen hänger som klasar runt oss och vill väldigt gärna att vi ska leka tillsammans, men allra helst vill de att vi ska dansa eller sjunga för dem. Efter viss tvekan sjunger jag både Trollmor och Änglamark, högst medveten om att de inte förstår ett ord utan bara lyssnar på sången gör jag denna premiär som solosångerska. Jag bjuder på mig själv och belönas tusenfallt med deras gränslösa kärlek. Allt detta vill de dokumentera om och om igen med hjälp av selfies i min mobil. Så nu har jag hundratals bilder på mig och barnen.

I natt har det regnat och den torra röda jorden suger snabbt upp vätan och redan morgonen är klibbigt varm. Jag får en föraning om hur kommande månader kan kännas. Jag frågar om dagens temperatur och Francis skrattar och säger att de inte mäter temperatur som vi. Här är det ”Hot, hotter, hotter, hotter, hotter or hottest.” Ja de kommande månaderna kommer bli mycket varmare och i maj när det är 40-50 grader är det skollov. Därefter kommer förhoppningsvis de efterlängtade monsunregnen. De senaste 6 åren har de uteblivit eller varit alldeles för otillräckliga vilket gett stora problem för jordbruket och folket här. Det syns väldigt väl vilka fyrkanter som är bevattnade.

I Tamil Nadu har vi mötts av stor vänlighet och stor fattigdom. Som svensk får jag helt andra perspektiv på livet när jag inser att mycket av det jag tar för givet inte alls är det för många människor på vår jord. Att då möta människor som viger hela sitt liv åt att hjälpa andra inger stor respekt. Father Francis driver barnhemmet där det idag bor 276 barn, de flesta mellan 12 och 18 år gamla, men även några yngre. Han stöttar de små att bo kvar hemma hos anhöriga genom att hjälpa till med mat och skolavgift. Utbildning är det enda som kan förändra fattigdom och kastsystem. När barnen blivit ungdomar och gått ut Higher secondary, motsvarande gymnasiet, släpper han dem inte utan först när de är färdiga med College och har ett yrke så de kan försörja sig själva.

Francis är både Director för barnhemmet och Pappa till alla barnen, men för att få en inkomst arbetar han som präst i en närliggande församling. Hans lön är den enda stadiga inkomsten, varken kyrka eller stat stödjer verksamheten ekonomiskt utan de är helt beroende av donationer. Han väljer att se alla som ger ett bidrag; faddrar, Erikshjälpen och Ekumeniakyrkan i Växjö och tex vi som hade ett bidrag med inför skolstarten som samarbetspartners, allt för att på något sätt lätta på trycket på sinaegna axlar.

Full av beundran och stor kärlek reser jag vidare. Annai home har för alltid ristat djupa spår i min själ och mitt hjärta.

God bless them all

/Pernilla

Samtidigt som allt detta snurrar pågår vardagen här och nu. Vi njuter av vinterdagar, lyckats åka längdskidor vid några tillfällen och rehab av min vänsterarm fortsätter. Försöker få tålamodet att räcka till och se tiden ann. Nu kan jag i alla fall göra några solhälsningar. Varken smärt- eller kompensationsfritt, men ett tydligt steg i rätt riktning. Jag hade hoppats vara helt bra till resan, men så kommer det inte vara. Så införskaffa en ryggsäck med bra bärsystem för promenader och sightseeing behövs också för en trevlig upplevelse. En hel del värme och sen yoga kanske kan göra susen – vi får se!

Resrutten är utstakad. Kanske blir det som Ledin sjunger ”ändrade planer, det blir nog bra”. Vi får se, men det känns väldigt spännande och lovande. Fredag 2 mars lagom till lunch landar vi i Chennai, Tamil Nadu. Efter ett par dagar i denna storstad reser vi vidare mot beachen i Mahabalipuram. Sen tar vi tåget till templen i Trichy. Hoppas det inte är som på filmerna där passagerarna sitter på tågtaken

En av höjdpunkterna är ju besöket på Annai home for children. Dit kommer vi den 10 mars. Det ska verkligen bli spännande att få möta barnen i sin vardag och se hur livet kan vara för dem. Men jag är tacksam för att jag lovats en säng och inte en stråmatta i sovsalen, tror inte jag skulle klara sova en endaste blund… Efter tre dagar hos dem fortsätter vi mot fler tempel i staden Madurai innan det är dags att ta sig från Tamil Nadu till Kerala. Jag är egentligen sugen på en resa genom berg och djungel mellan regionerna, men vet inte om den västerländska bekvämligheten kommer bromsa och innebära att det blir inrikesflyget istället. Jag väntar ett litet tag till innan det beslutet tas.

Sen är det så dags för det som initierat hela resan; två veckors ayurveda-retreat på Vaidya´s ayurveda village. Även det blir mycket av en överraskning, vet inte mycket av vad som kommer hända. Känns otroligt spännande alltihopa. Det enda jag är säker på är att det blir en otrolig resa med många upplevelser – kanske mitt livs resa.

I allt jag gör försöker jag minska mitt fotavtryck på jorden, att då flyga till andra sidan denna vackra planet kanske inte är det smartaste, men jag försöker tänka till. Så klimatkompensering för resan är också kvar att fixa.

Insamlingen till skolstarten för barnen på Annai home pågår ju också! Det vore fantastiskt om ni alla vill vara med och bidra med en peng för att hjälpa dem. Jag lovar att återkomma med berättelser från besöket där.

Nu ska jag fortsätta packningen genom att ta reda på vad ”small torch” betyder, som står på packlistan?

På återhörande

Kram Pernilla

att ge fler föräldralösa och fattiga barn,
   bättre start i livet:

Genom att ge 200 kronor,
får ett barn i södra Indien,
material nog för att kunna börja skolan.

Annai Home är ett barnhem i södra Indien, som ger de mest utsatta barnen en verklig chans i livet. Barnen är föräldralösa, utstötta eller från de allra mest fattiga familjerna. Kastlösa barn som inte kunnat gå i skolan, och utan vår hjälp hänvisas till barnarbete eller ett liv på gatan.

Nu får de genom barnhemmet mat, logi, kläder, sjukvård och framförallt en gedigen yrkesutbildning. Flertalet får läsa på universitet och går ut i livet som lärare, ingenjörer, sjuksköterskor, jurister, ekonomer eller motsvarande.

Barnhemmet håller hög nivå på boendemiljö, utbildning, kost och sjukvård. Den sociala miljön genomsyras av respekt, omtanke och jämställdhet. Och den ger utrymme för barnen att utveckla sina individuella kreativa talanger.

Förutom de 270 som bor på barnhemmet, stödjer man 150 ungdomar som studerar på annan ort.

Vi, Pernilla Sporre och Jon Sterner Hedberg, besökte barnhemmet i mitten av mars. Det var en oförglömlig resa och vi fick verkligen se att pengarna kommer barnen till hjälp. Ni kan följa vår resa på Facebook och här på bloggen.

Kvar på Annai home stannade en bit av mitt hjärta och med er hjälp vill jag göra allt jag kan för att fortsatt stötta dem. Ett långsiktigt sätt är att bli fadder och då får du och din familj också en möjlighet att ha kontakt med ett specifikt barn och följa dess utveckling.

Vill du som jag vara med och stötta världens barn?

Sätt in ditt bidrag på Swish 0705654757 så kan vi följa vår gemensamma ansträngning!

Om du vill göra en större insats:

Kan du bli fadder till ett specifikt barn, med 150 kr per månad. Pengar som går till skolavgift, kläder, skolböcker och övriga levnadskostnader. Du får två gånger om året brev från barnet, foto på barnet och rapport från barnhemmets föreståndare. Fadderverksamheten administreras via BFA, Barnen Framför Allt, som har låga omkostnader och 90-konto (kontakta undertecknad eller ring 0300-331 31).

Dessutom förmedlar man stöd till fattiga änkor, som till sin försörjning får tillgång till egen symaskin. Kostnad 1000 kronor.

Hoppas ni vill vara med!

/Pernilla och Sterner