Men visst att dela gemensamma livserfarenheter kan ge nya perspektiv. Så då plockar jag väl upp symtomen som ledde till fördjupningen i mitt eget liv, utforskande och utvecklingen av nya arbetssätt som arbetsterapeut, utbildningar inom kroppskännedom, psykoterapi och så mycket mer.

Mina egna erfarenheter – de jag tar med mig in i behandlingen

Ambitiös, självständig och duktig – faktorer som kan ta en långt i livet, men som också kan vara ett bra recept för att braka rakt in i väggen. Med kraft.

Det gör ont och känns knäckande, men sett i backspegeln, väldigt lärorikt. Lärorikt om sig själv som person och om livet. Hur vi kan ta oss ann livet, utvecklas och hitta helt nya sätt att leva det där enda livet. Om det nu är det enda?

Ung småbarnsförälder, nyligen flyttat till en ny del av landet, knappt utan någon som helst anknytning eller skyddsnät och på ett nytt spännande arbete parat med de där personliga egenskaperna, ledde till en långtidssjukskrivning pga ryggsmärta och utmattning. Vilken utbildning det var! En otroligt lärorik, men tuff skola utan lov eller helgledigt. Det tog tid, men så småningom kom jag ut på andra sidan. Trodde då att jag lärt mig allt jag behövde och var botad. Som om det gick att checka av och slippa uppleva något liknande igen.

Jag har alltid sett mig själv som stark och kapabel, man kan alltid ta i lite till. En ganska bra förmåga när man är sugen på att gå i strid för något som känns viktigt eller för att ta sig fram genom livet. Men också en egenskap som kan få en på fall, i alla fall när man tar i lite för ofta och lite för mycket. När man missat vikten av att respektfullt lyssna in sin kropps gränser och emellanåt ge sig själv skön och välbehövlig vila.

Min kropp är klok. Och ganska känslig. När huvudet drev på alltför hårt, när huvudet tyckte det var smart och hade koll på tex ryggsymtom, så fick kroppen hitta andra vägar att förmedla sitt budskap. Det gick väl ungefär 4 år med heltidsarbete (efter sjukskrivning och långsam upptrappning) innan kroppen till slut var tvungen att skrika så högt att den slog omkull mig i en ny period av utmattning. Den här gången kände jag mig knäckt. Jag som var så kapabel. Jag som arbetar med rehabilitering. Jag borde ju kunna det här. Eller?

Levde jag verkligen som jag lärde, på djupet? Nja, det fanns många fler lager att utforska och lära sig av. Utmaningar att ta sig igenom och komma ut lite mognare på andra sidan. Jag har en gammal blogg som jag skrev på den tiden. Nästan anonymt för det var svårt att verkligen vara transparent och erkänna mina begränsningar för hela världen, men väldigt användbart att reflektera och spegla det som skedde.

Jag letade faktiskt just upp den där bloggen, kom inte ihåg varken namn eller adress, men till slut så. Tårarna rinner när jag läser mer än 10 år gamla minnen av starka lärdomar för både mig och resten av familjen. Om du är nyfiken är du varmt välkommen att ta del av mina erfarenheter, det finns faktiskt en hel del matnyttigt där. Det gick bra att skriva och dela med mig så länge det gällde mig själv och mina erfarenheter, men bloggandet tog slut i samband med sonens sjukdom. Då kändes det som jag inte kunde skriva om mitt perspektiv utan att hänga ut honom. Dessa år var verkligen nästa pärs för familjen!

Även detta är faktiskt numera historia och det är otroligt starkt att höra honom som ung vuxen komma hem och berätta hur allt det motstånd livet gav honom där i högstadie-gymnasieåren gett honom perspektiv på livet och användbar kunskap idag. Alla de där samtalen jag och han hade, då när jag ”tvingade” honom att komma fram under täcket och faktiskt sätta ord på allt som var skitjobbigt. Jag fick verkligen jobba hårt, envist och använda alla mina ”skills” som både terapeut och mamma på den tiden. Idag njuter jag frukterna av allt jobb vi gjorde då. Men allt det här vet man ju aldrig när man står mitt i det – kommer det ta slut? När då? Hur mycket ska vi orka?

Min utgångspunkt är ändå att vi alltid har möjligheten att komma igenom. Även det svåraste. Visst kan det kännas oerhört jobbigt, självklart behöver man stöd på vägen och förändringar göras. Men det är värt det. På andra sidan finns mycket livskvalitet att vinna.

Det finns så oerhört mycket att berätta och det här fick bli en mycket kort sammanfattning. Vill du höra mer så kan du både läsa den gamla bloggen och självklart ta del av den behandlingsmetod och livsfilosofi som jag numera kallar Basal Kroppskännedom (BK) i Aktivitet och är väl egentligen det tydligaste resultatet av alla dessa års förändringsprocess. Mina egna livserfarenheter inklusive allt det jag fått med mig från alla de patienter jag mött. I denna terapeutiska, varma och djupa process finns så mycket kärlek, trygghet och kraft att finna, eller rättare sagt, vi använder det här verktyget för att locka fram just detta i dig, dina egna förmågor. För det är så det är, i djupet av varje människa finns den goda kärnan som är möjlig att plocka fram och låta få komma till sin rätt. Där finns magi och djup visdom som överskuggats av livets händelser.

Mer än gärna vill jag utforska detta vidare tillsammans med just Dig!

Vill du hellre lyssna på mina funderingar på Youtube istället för att läsa? Då finns där en film med mig och Omsy.

Får man gnälla på konsekvenserna av Corona fast man haft turen att inte drabbats? Ännu så länge…

I våras satt jag här på en sten och filosoferade över känslan av baksmälla. Idag är det kanske mer av… ja vadå? En överdos av försiktighet, påtvingade restriktioner, nödvändiga begränsningar. Vi är vana att kunna bestämma själva och nu är vi inmålade i ett hörn, satta i krigsläge mot en osynlig fiende. En fiende som vi inte riktigt vet hur den ser ut, bortsett från en boll med rosa fluff.

Just nu är jag så himla less. Känner att det påverkar nästan allt jag gör dagligen och stundligen. Hur hittar man en normal vardag?

I våras och i somras tyckte jag att det gick riktigt bra, men nu orkar jag inte riktigt längre. Orkar inte att inte få träffa min familj, krama om mina vänner, begränsa alla kontakter, inte få mänsklig närkontakt, alltid vara superuppmärksam på minsta snörvling och allt detta spritande. Visst jag jobbar i sjukvården, hygienreglerna är alltid tydliga, jag fryser mig igenom vintrarna i kortärmat eftersom jag inte får ha något nedanför armbågen, fåfängan står tillbaka då nagellack och utsläppt hår inte är tillåtet, men detta spritande som vi håller på med nu gör något med mig. Nästan så jag önskar att besökarna ska sitta helt stilla och inte röra sig och framförallt inte beröra något eftersom det innebär att jag efteråt ska komma ihåg och sprita av alla ”tagytor”. Jag som normalt vill att vi har aktivitet i rummet, inte bara pratar om görande utan verkligen övar tillsammans. Det där som jag verkligen tror gör skillnad är nu tveksamt om jag får och bör göra. Vi ska bara ha närkontakt när det verkligen är nödvändigt och vad är nödvändigt? All denna uppmärksamhet, ständiga begränsande och ifrågasättande gör något med mig – jag blir helt slut och vill inte va med längre…
Eller, jag menar ju inte att jag inte tänker följa restriktioner och rekommendationer längre utan bara att jag önskar att det vore slut nu. Att någon kunde berätta för oss precis vad som är den rätta vägen, den minst ansträngande vägen och utlova ett snart slutdatum. Visst hade det varit skönt!
Snälla, har du några tips till mig hur du gör för att stå ut i denna speciella vardag?

Håll i, håll ut och håll om dig själv. Ge dig själv all den kärlek du behöver, i den här situationen precis som alla andra dagar.

Allt gott!

/Pernilla

Utbildningen och skrivarbetet som jag hållt på med i ett par år nu är slutförd. Ett arbete som jag lagt ned massor av tid och kraft på för att kunna visa just Dig vad BK i Aktivitet kan vara bra för. Att på ett mer akademiskt sätt visa på teorierna bakom och få med den senaste forskningen om människans utveckling, integrering i våra komplexa system, som tex Autonoma nervsystemet, och varför detta har avgörande betydelse för var och en av oss i våra liv och därmed vid utförande av arbetsterapi.

Nu önskar jag att Du ska orka läsa och att hela världen ska orka läsa!

Framöver kommer jag prata om innehållet i olika filmer på Youtube, skriva inlägg och hålla föreläsningar, men först ska jag vila mig lite – allt för min egen aktivitetsbalans.  Så tills vidare finns den här att läsa för dig i fulltext. BK i Aktivitet kan förbättra aktivitetsutförandets kvalitet

Jag skulle bli extra glad om just Du vill kommentera vad du läst och vilka tankar det väcker hos Dig! Tillsammans utvecklar vi kunskapen vidare.

/Pernilla

Viktiga frågor att reflektera över och jag hoppas du vill göra det med mig – antingen här i texten nedan eller om du hellre ser en film så funderar jag just över Semesterkänsla i vardagen på Youtube. Välj det media som passar dig bäst!

Skiften ger ofta möjlighet att stanna upp och reflektera och just nu föreslår jag att vi, var och en, funderar på vad vi kan ta med oss från sommaren in i höstterminen? Vad har fungerat bra och du vill göra mer av? Med det menar jag inte att vi bara kan fortsätta vara lediga och inte behöva göra något alls, utan mer, fundera över vad du gjort som varit bra för dig, kan du göra mer av det? Om det bara skulle ha varit i undantagsfall så ändå, kan du upprepa undantaget? Hur många gånger behöver du upprepa det innan det blir en vana?

En del av oss har smakat på det goda livet och nu känner stor stress över hur det ska gå nu när det blir vardag. Andra har inte fått återhämtning trots ledighet och vissa av oss har inget arbete eller skola att gå till nu och önskar inget annat. Nä livet är inte rättvist, men oavsett behöver just du reflektera över dina möjligheter och behov. Hur vill du att din vardag ska se ut denna höst?

Vad betyder vardag? Ibland associeras vardag med gråjämn tristess, arbete utan rast och ro, men vardagen är ju livet. Eller citatet som jag tycker är tänkvärt;

”Livet, inte visste jag att det var alla dessa dagar som kom och gick.”

Så då vore det väl tråkigt att bara låta alla dagarna bara rinna ifrån oss i grå tristess. Hur kan du lyfta och lägga märke till allt det som faktiskt är bra i din vardag? Det som finns där och du vill fortsätta ha där. Kanske är det delar du inte alls vill ha i din vardag, då behöver du nog stanna upp och verkligen fundera på hur du ändrar på det. Kanske finns det inga enkla lösningar på ditt problem? Inte desto mindre så behöver du fundera över vad som kan vara ett första litet steg i riktning mot hur du vill ha det.

Så igen, stanna upp och fundera över hur sommaren varit – vad vill du ta med in i vardagen? Kanske är det vissa känslor du vill upprepa, vad behövs för att du ska känna så? Kanske är det vissa saker du vill göra, vad behövs då för att det ska vara möjligt.

Detta avsnitt innehåller betydligt fler frågor än svar och ofta är det väl så livet är – vi behöver ställa oss frågorna,  vända och vrida på dem, faktiskt stanna upp och smaka på det som kommer och sen göra våra medvetna val utifrån det. För att göra medvetna val krävs närvaro. Genom att träna medveten kroppsnärvaro ökar chansen att vi faktiskt kan känna in de signaler kroppen ger. Kanske behöver vi acceptera och ta hand om de symtom vi känner. Symtomen är kroppens signaler till dig om dig – hur tar du hand om dem?

När jag satt på bryggan och funderade på mina behov för en återhämtande semester fokuserade jag på de tre grundstenarna mat, sömn och rörelse för att ladda mina batterier. Det är de tre som gäller även i vardagen. Utan den grunden kan ingenting fungera riktigt bra. Hur är den grunden för dig? Är det några delar som fungerat extra bra under sommaren? I så fall, vad kan du göra för att få det att fungera även nu och fram i höst?

För egen del har jag länge tränat på att lyssna in mina behov och inte springa ifrån dem. Av erfarenhet vet jag att det inte blir bra, så även om jag inte riktigt har lust att stanna upp och kanske avbryta eller ändra på min plan så har livet tydligt visat mig att det blir så mycket bättre om jag faktiskt lyssnar på kroppens signaler och följer dem. Det ger goda förutsättningar att faktiskt njuta av det jag gör, ha roligt i stunden OCH få gjort det jag behöver göra. Kanske på ett lite annat sätt än den första planen, men i så fall oftast ändrats till det bättre. Så denna sommar insåg jag att min plan varit lite för snål och jag behövde mer återhämtning, mer chans att ladda batterierna och det vackra vädret kom mig till mötes. Även om det precis kom samtidigt med min jobbstart, och dessa högsommarveckor har jag verkligen haft mitt eget bästa i fokus. Samtidigt tror jag ingen annan har fått lida för det, kanske tvärt om. Flextimmarna jag tagit ut var väl inarbetade före sommaren då behoven var klart större än mitt i sommaren, och familjen har med mig njutit av picknicksallad som middag nere vid stranden, tid för grillning hemma i trädgården eller det vi önskat just nu. Så även om jag inte kan ta med mig sommarvädret året runt så kan jag ta med känslan och möjligheten att faktiskt lyssna in hur jag vill ha det. Och för egen del älskar jag sommarens lättja, men också terminernas aktivitet, årstidernas växlingar och livets förändringar. Det gäller bara att medvetet åka med och ta tillvara på det som erbjuds.

Så nu föreslår jag att du pausar sociala medier, sätter dig på ett sätt som ökar din medvetna kroppsnärvaro och gärna med papper och penna i hand funderar över hur det är just nu, hur sommaren varit och hur du vill att hösten ska vara. När du skriver förstärks din process och när du sitter i kontakt med dig själv ökar chansen att kunna lyssna in de signaler din kropp ger dig.

När du är klar kanske ett av dina behov är att öva just kontakten med dig själv och din kropp, då är du mer än välkommen tillbaka för att vi ska kunna träna tillsammans. På Youtubekanalen finns nu ganska många filmer av skiftande karaktär; kroppskännedomsövningar, övningar tillämpade i vardagsaktiviteter och en del prat som inspiration för reflektion och ökad kontakt med dig själv. Utforska gärna och återkom med respons på det som varit användbart eller det du önskar mer av.

Varje vecka lägger jag ut nya filmer på Youtube och emellanåt följs de åt med en text här på hemsidan. Vill du ha regelbunden inspiration så prenumerera gärna på min kanal.

Vi ses i närvaro!

Allt gott /Pernilla

Livets förändringar är konstanta, men ibland blir de tydligare än annars. Just nu är väl en sådan tid. En tid då allt ställs på ända, men ändå är precis som vanligt.
Dessa märkliga tider har ju gett möjlighet till nya reflektioner och bla har jag funderat över hur olika vi reagerar på förändring. Min mycket lösningsfokuserade hjärna går igång på alla cylindrar och är beredd att prova allt nytt som kan hjälpa, samtidigt. Det är på många sätt positivt att vara lösningsdriven, men ibland kan det kosta på när hjärnan har svårt att gå i vila.
Oavsett så har det fört med sig att jag nu sjösatt några av alla de idéer jag burit på länge.
Jag har länge känt ett behov av att förstärka det jag gör, den behandling och utbildningar jag ger, med mer material som patienter och kursdeltagare kan ta med sig hem för att verkligen få till sin process och kunna bli självgående. Ett media som jag länge varit nyfiken på är film, men inte kunnat så mycket om. Det är så lätt att sätta ribban alltför högt, det går ju verkligen göra superläckra och proffsiga filmer, men ska jag vänta tills jag verkligen behärskar det mediet så får vi vänta. I stället har jag igen bara kastat mig ut och startat en Youtube-kanal.
Tillsammans med min mobil och ett kamerastativ har jag spelat in filmer här hemma, i min trädgård och i vardagens aktiviteter och tänker att det kanske är på det sättet som jag bäst förmedlar mitt budskap. I alla fall ännu så länge. Relativt osminkat, i mysbyxor och utan retuscheringar. Har du sett det? Om inte så hoppas jag att du vill utforska min kanal som så klart heter Aktivitetsbalans för Dig.
Vad tycker du om det? Kan filmerna vara inspirerande och hjälpsamma trots att de skulle kunna vara snyggare och ha bättre ljud?
Jag önskar all form av respons. Titta, gilla, kommentera och framförallt PRENUMERERA så kan vi tillsammans skapa något som kan bli riktigt användbart!

Något annat jag också kastat mig ut i gäller samma medie, de digitala möjligheterna! I min anställning på Primärvårdsrehab i Region Kronoberg har jag just startat min senaste kurs i digitalt format. Det är 6 deltagare som varje fredag deltar i gruppen Aktivitetsbalans i kroppen och dagen.
Det som är lite extra kul är att folk reagerar på att det är just jag som är först ut och blivit ”viral”. Jag har knappast utgett mig för att vara en it-fantast, men även det har jag haft anledning att fundera över på sistone. Jag gillar teknik som verkligen underlättar vardagen, men jag ogillar skarpt (skulle nästan kunna säga hatar) när människan måste anpassa sig efter tekniken, tex när uppdateringar och förändringar sker stup i kvarten och kräver väldigt mycket kognitiv kapacitet och flexibilitet. Så i dessa tider kan jag verkligen gilla tekniken när digitaliseringen så tydligt underlättar vår vardag. Tack och lov för möjligheten till videomöten när det varit enda sättet jag fått träffa min älskade dotter på under flera månader!

Efter att jag de senaste åren lagt all skrivtid på studierna och uppsatsen utbildningen förde med sig så är det nu dags för utrymme för lite annat skrivande. En av de saker jag verkligen vill göra är att få till en brevväxling med alla er som kan vara intresserade av aktivitetsbalans och BK i Aktivitet. För dig som är arbetsterapeut kanske de här begreppen känns självklara, för andra kanske det är ett stort frågetecken vad jag menar och vad som ingår. Ja det är kanske precis detta jag vill skriva om. Inspirera och berätta om de verktyg jag har upptäckt och vilken skillnad det kan göra både i våra egna liv och för de människor vi möter i livet, i våra olika roller.

Jag vill verkligen skriva, men det finns ju som sagt så många fler sätt att kommunicera med varandra och medier att använda. Film är ju ett sätt. Ett annat som jag fått möjlighet att testa helt nyligen är också podd. En nära vän till mig driver podden Drömmen om Målajord sedan flera år tillbaka och jag har just fått chansen att tillsammans med henne spela in ett avsnitt. Samtidigt som det är lite läskigt att vara så personlig till alla som vill lyssna, så tycker jag att det blev ett riktigt trevligt samtal. Vi pratar om mycket, bla drivkrafter genom livet, att utvecklas, bygga trygghet i sig själv och vikten av att ständigt utgå från närvaro i just den stund där vi är. Det gav mig glädje och lust till mer. Hoppas du vill lyssna och hittar lite inspiration även här!

Att öva framför skärmen, inspireras via text eller ljud är inte dumt, men så klart blir det en helt annan dimension när vi kan träffas ”på riktigt” och tillsammans utforska vår potential. Det vore så otroligt roligt om just Du vill följa med på 5 dagars kurs på Gotland för att verkligen få tillfälle att utforska alla de möjligheter som BK i Aktivitet kan ge, oavsett om det gäller dina egna behov eller att utvecklas i din yrkesroll som terapeut/behandlare. Hur världen ser ut i september vet vi ju ovanligt lite om, men om det inte är möjligt att träffas på kurs då så skjuter vi bara på datumet. Jag fortsätter planera för september tills motsatsen är bevisad.

Jag skulle bli oerhört glad om du hör av dig och berättar om du hittat någon inspiration i mina filmer eller poddsamtalet. Eller kanske har du önskemål eller förslag på vad du önskar se på film? Min intention är att skapa material som ger DIG inspiration! Så berätta för mig vad just DU behöver.

Så vad är nyckeln till en hållbar vardag? Att lyssna på alla andras smarta idéer, följa influensers och bli ”inspirerad” av sociala medier eller? Självklart kan inspiration behövas, men jag är övertygad om att svaret ligger närmare än så. Var och en behöver lyssna in våra egna behov, just här, just nu, vad är en god balans? Vad är de långsiktiga behoven? Men det kroppen förmedlar är inte alltid det huvudet vill höra. För att kunna följa vårt hjärtas röst behöver vi ha god kontakt med vår kropp och kunna läsa av dess budskap. För utan kroppen blir det aldrig en hållbar balans, därför tänker jag att träna upp sin kroppskännedom är en god hjälp på vägen mot hållbar självkännedom och livslång balans. Och med balans menar jag så klart inget statiskt läge som är färdigt en gång för alla utan en ständig mjuk rörelse som följer livets skiftande upp och nedgångar utan att det blir värsta krävande berg- och dalbanan. När vi gör kloka val från hjärtat och gör bra saker för oss själva då gör vi också bra saker för alla runt omkring, inklusive vår kära planet. Just det som jag älskar att kalla ”den sunda egoismen”. Men hur lätt är det att följa hjärtat och höra kroppens budskap i det öronbedövande samhällsbruset? För de flesta av oss krävs en hel del träning och aktiva val. Compassion och tacksamhet är också bra verktyg på vägen.

Så nu väljer jag att sitta kvar här, njuta av fina dagar tillsammans med alla mina kära, sippa på vattnet i det vackra vinglaset och njuta av kroppens signaler att den inte är så sugen på att jobba mer just nu. Det blir tillfälle till det tids nog.

Tack livet för allt! Tack för att disken väntar på mig tills jag är redo.

Hoppas du njuter av sommaren med ömsom regn och ömsom solsken!

Varm kram Pernilla

Jag är väldigt stolt över den planering jag just gjort, nämligen planerat in kursveckorna för två år framåt! Inte vanligt med sån framförhållning i mitt liv. Det här har jag inspirerats till genom Konsulttimmen som Region Kronoberg erbjuder oss småföretagare. Jag har under ett par intensiva förmiddagar coachats av Lena Gustafsson från Guldkanten (vilket underbart företagsnamn!) och fått till min egen styrriktning och förtydligat min drivkraft. Superspännande!

Så planeringen ser ut så här: Grundkurser i BK i Aktivitet https://aktivitetsbalans.se/kurser/  prioriteras. Det betyder en kursvecka/termin. Utöver det finns visst utrymme för specifika uppdrag, vilket får bokas flexibelt utifrån era önskemål. Ytterligare ett år är det ju min egen Fördjupningsutbildning med uppsatsskrivande som har hög prioritet och förhoppningsvis kommer komma er tillgodo längre fram. Utvecklingen av metoden BK i Aktivitet är min tydliga arbetsriktning.

2019

Grundkurs BK i Aktivitet. Vecka 14, 1-5 april i Växjö. Sista anmälan 15 februari. 

Grundkurs BK i Aktivitet. Vecka 36, 2-6 september i Stockholm. Sista anmälan 26 juli.

2020

Grundkurs BK i Aktivitet. Vecka 17, 20-24 april

Grundkurs BK i Aktivitet. Vecka 39, 21-25 september

Du kan anmäla dig redan nu till alla alternativen, eller så skickar du en intresseanmälan så kan vi tillsammans planera vidare framåt.

I min planering ingår också att skicka lite kortare nyhetsbrev någon gång i månaden istället för långa brev någon gång per termin. Jag tror det blir lättare för er att läsa och större chans att jag lyckas hålla er lite mer uppdaterade om BK i Aktivitet och kanske något annat ni är intresserade av att jag skriver om. Kom gärna med önskemål! Ett önskemål jag fått är en kurs i Compassion och BK i Aktivitet – det låter som en mycket spännande karamell att suga på. Får se när vi kan göra verklighet av den?

Njut av dagen precis där du är!

/Pernilla

Många går som huvudfotingar genom livet. Ni vet gubbarna vi ritade som barn, ett stort och detaljerat huvud, men bara streck till armar och ben, och utan egentlig kropp. I vårt prestationsbaserade samhälle förväntar vi oss att kroppen ska ta huvudet dit vi vill, utan att lyssna in kroppens behov eller förutsättningar. Att ta in och integrera hela oss själva ger helt nya möjligheter att gå rika genom livet.

När vi som terapeuter hjälper människor att få kontakt med hela sin potential (sig själva), ger vi förutsättningar för symtomlindring, men framförallt för att kunna se orsakssamband. Att göra det möjligt för varje människa att själv få växa utifrån sina resurser genom trygghet i sig själv och därifrån hantera livets växlingar. Därmed minskas människors lidande och beroendet av samhällsresurser, exempelvis sjukvårdskostnader.

När jag är i full kontakt med mig själv, hela mig, så har jag den största möjligheten att få tillgång till hela min potential som människa och som terapeut. Genom Basal Kroppskännedom övar vi på att få kontakt med vår potential och vid tillämpning i Aktivitet får vi också möjlighet att använda den fullt ut. Att öva och utforska det svåra i att hålla kvar vår kontakt med oss själva samtidigt som vi delar uppmärksamheten utifrån aktivitetens krav och behov.

Genom vår levda erfarenhet, vårt eget utforskande, kan vi ta med oss kunskaperna till mötet med våra patienter och klienter. Som alla terapeuter är vårt viktigaste verktyg vi själva och vi behöver hålla våra verktyg välslipade. Men hur gör vi det?

Vi är ju alla människor på väg genom livet med våra egna resurser och begränsningar. Genom god självkännedom har vi lättare att utforska vad som händer i mötet, i interaktionen som vibrerar i rummet. Vad är mitt och vad är ditt? Vad triggar oss när det blir motigt och hur hanterar vi det?

Med fötterna i golvet och bäckenet inunder mig kan jag ta kraften från benen och med minsta möjliga ansträngning hitta andningens och aktivitetens rytm, även då aktiviteten är det sittande samtalet.

Både vi och våra patienter/klienter har mycket att vinna på att vi terapeuter fördjupar kunskapen om och interaktionen med oss själva. Det hjälper oss att bli tryggare som människor, i mötet med andra och att öppna upp möjligheter för dem vi möter.

Ett sådant jobb betalar sig tusenfallt 

Samtidigt som allt detta snurrar pågår vardagen här och nu. Vi njuter av vinterdagar, lyckats åka längdskidor vid några tillfällen och rehab av min vänsterarm fortsätter. Försöker få tålamodet att räcka till och se tiden ann. Nu kan jag i alla fall göra några solhälsningar. Varken smärt- eller kompensationsfritt, men ett tydligt steg i rätt riktning. Jag hade hoppats vara helt bra till resan, men så kommer det inte vara. Så införskaffa en ryggsäck med bra bärsystem för promenader och sightseeing behövs också för en trevlig upplevelse. En hel del värme och sen yoga kanske kan göra susen – vi får se!

Resrutten är utstakad. Kanske blir det som Ledin sjunger ”ändrade planer, det blir nog bra”. Vi får se, men det känns väldigt spännande och lovande. Fredag 2 mars lagom till lunch landar vi i Chennai, Tamil Nadu. Efter ett par dagar i denna storstad reser vi vidare mot beachen i Mahabalipuram. Sen tar vi tåget till templen i Trichy. Hoppas det inte är som på filmerna där passagerarna sitter på tågtaken

En av höjdpunkterna är ju besöket på Annai home for children. Dit kommer vi den 10 mars. Det ska verkligen bli spännande att få möta barnen i sin vardag och se hur livet kan vara för dem. Men jag är tacksam för att jag lovats en säng och inte en stråmatta i sovsalen, tror inte jag skulle klara sova en endaste blund… Efter tre dagar hos dem fortsätter vi mot fler tempel i staden Madurai innan det är dags att ta sig från Tamil Nadu till Kerala. Jag är egentligen sugen på en resa genom berg och djungel mellan regionerna, men vet inte om den västerländska bekvämligheten kommer bromsa och innebära att det blir inrikesflyget istället. Jag väntar ett litet tag till innan det beslutet tas.

Sen är det så dags för det som initierat hela resan; två veckors ayurveda-retreat på Vaidya´s ayurveda village. Även det blir mycket av en överraskning, vet inte mycket av vad som kommer hända. Känns otroligt spännande alltihopa. Det enda jag är säker på är att det blir en otrolig resa med många upplevelser – kanske mitt livs resa.

I allt jag gör försöker jag minska mitt fotavtryck på jorden, att då flyga till andra sidan denna vackra planet kanske inte är det smartaste, men jag försöker tänka till. Så klimatkompensering för resan är också kvar att fixa.

Insamlingen till skolstarten för barnen på Annai home pågår ju också! Det vore fantastiskt om ni alla vill vara med och bidra med en peng för att hjälpa dem. Jag lovar att återkomma med berättelser från besöket där.

Nu ska jag fortsätta packningen genom att ta reda på vad ”small torch” betyder, som står på packlistan?

På återhörande

Kram Pernilla