Utbildningen och skrivarbetet som jag hållt på med i ett par år nu är slutförd. Ett arbete som jag lagt ned massor av tid och kraft på för att kunna visa just Dig vad BK i Aktivitet kan vara bra för. Att på ett mer akademiskt sätt visa på teorierna bakom och få med den senaste forskningen om människans utveckling, integrering i våra komplexa system, som tex Autonoma nervsystemet, och varför detta har avgörande betydelse för var och en av oss i våra liv och därmed vid utförande av arbetsterapi.

Nu önskar jag att Du ska orka läsa och att hela världen ska orka läsa!

Framöver kommer jag prata om innehållet i olika filmer på Youtube, skriva inlägg och hålla föreläsningar, men först ska jag vila mig lite – allt för min egen aktivitetsbalans.  Så tills vidare finns den här att läsa för dig i fulltext. BK i Aktivitet kan förbättra aktivitetsutförandets kvalitet

Jag skulle bli extra glad om just Du vill kommentera vad du läst och vilka tankar det väcker hos Dig! Tillsammans utvecklar vi kunskapen vidare.

/Pernilla

Viktiga frågor att reflektera över och jag hoppas du vill göra det med mig – antingen här i texten nedan eller om du hellre ser en film så funderar jag just över Semesterkänsla i vardagen på Youtube. Välj det media som passar dig bäst!

Skiften ger ofta möjlighet att stanna upp och reflektera och just nu föreslår jag att vi, var och en, funderar på vad vi kan ta med oss från sommaren in i höstterminen? Vad har fungerat bra och du vill göra mer av? Med det menar jag inte att vi bara kan fortsätta vara lediga och inte behöva göra något alls, utan mer, fundera över vad du gjort som varit bra för dig, kan du göra mer av det? Om det bara skulle ha varit i undantagsfall så ändå, kan du upprepa undantaget? Hur många gånger behöver du upprepa det innan det blir en vana?

En del av oss har smakat på det goda livet och nu känner stor stress över hur det ska gå nu när det blir vardag. Andra har inte fått återhämtning trots ledighet och vissa av oss har inget arbete eller skola att gå till nu och önskar inget annat. Nä livet är inte rättvist, men oavsett behöver just du reflektera över dina möjligheter och behov. Hur vill du att din vardag ska se ut denna höst?

Vad betyder vardag? Ibland associeras vardag med gråjämn tristess, arbete utan rast och ro, men vardagen är ju livet. Eller citatet som jag tycker är tänkvärt;

”Livet, inte visste jag att det var alla dessa dagar som kom och gick.”

Så då vore det väl tråkigt att bara låta alla dagarna bara rinna ifrån oss i grå tristess. Hur kan du lyfta och lägga märke till allt det som faktiskt är bra i din vardag? Det som finns där och du vill fortsätta ha där. Kanske är det delar du inte alls vill ha i din vardag, då behöver du nog stanna upp och verkligen fundera på hur du ändrar på det. Kanske finns det inga enkla lösningar på ditt problem? Inte desto mindre så behöver du fundera över vad som kan vara ett första litet steg i riktning mot hur du vill ha det.

Så igen, stanna upp och fundera över hur sommaren varit – vad vill du ta med in i vardagen? Kanske är det vissa känslor du vill upprepa, vad behövs för att du ska känna så? Kanske är det vissa saker du vill göra, vad behövs då för att det ska vara möjligt.

Detta avsnitt innehåller betydligt fler frågor än svar och ofta är det väl så livet är – vi behöver ställa oss frågorna,  vända och vrida på dem, faktiskt stanna upp och smaka på det som kommer och sen göra våra medvetna val utifrån det. För att göra medvetna val krävs närvaro. Genom att träna medveten kroppsnärvaro ökar chansen att vi faktiskt kan känna in de signaler kroppen ger. Kanske behöver vi acceptera och ta hand om de symtom vi känner. Symtomen är kroppens signaler till dig om dig – hur tar du hand om dem?

När jag satt på bryggan och funderade på mina behov för en återhämtande semester fokuserade jag på de tre grundstenarna mat, sömn och rörelse för att ladda mina batterier. Det är de tre som gäller även i vardagen. Utan den grunden kan ingenting fungera riktigt bra. Hur är den grunden för dig? Är det några delar som fungerat extra bra under sommaren? I så fall, vad kan du göra för att få det att fungera även nu och fram i höst?

För egen del har jag länge tränat på att lyssna in mina behov och inte springa ifrån dem. Av erfarenhet vet jag att det inte blir bra, så även om jag inte riktigt har lust att stanna upp och kanske avbryta eller ändra på min plan så har livet tydligt visat mig att det blir så mycket bättre om jag faktiskt lyssnar på kroppens signaler och följer dem. Det ger goda förutsättningar att faktiskt njuta av det jag gör, ha roligt i stunden OCH få gjort det jag behöver göra. Kanske på ett lite annat sätt än den första planen, men i så fall oftast ändrats till det bättre. Så denna sommar insåg jag att min plan varit lite för snål och jag behövde mer återhämtning, mer chans att ladda batterierna och det vackra vädret kom mig till mötes. Även om det precis kom samtidigt med min jobbstart, och dessa högsommarveckor har jag verkligen haft mitt eget bästa i fokus. Samtidigt tror jag ingen annan har fått lida för det, kanske tvärt om. Flextimmarna jag tagit ut var väl inarbetade före sommaren då behoven var klart större än mitt i sommaren, och familjen har med mig njutit av picknicksallad som middag nere vid stranden, tid för grillning hemma i trädgården eller det vi önskat just nu. Så även om jag inte kan ta med mig sommarvädret året runt så kan jag ta med känslan och möjligheten att faktiskt lyssna in hur jag vill ha det. Och för egen del älskar jag sommarens lättja, men också terminernas aktivitet, årstidernas växlingar och livets förändringar. Det gäller bara att medvetet åka med och ta tillvara på det som erbjuds.

Så nu föreslår jag att du pausar sociala medier, sätter dig på ett sätt som ökar din medvetna kroppsnärvaro och gärna med papper och penna i hand funderar över hur det är just nu, hur sommaren varit och hur du vill att hösten ska vara. När du skriver förstärks din process och när du sitter i kontakt med dig själv ökar chansen att kunna lyssna in de signaler din kropp ger dig.

När du är klar kanske ett av dina behov är att öva just kontakten med dig själv och din kropp, då är du mer än välkommen tillbaka för att vi ska kunna träna tillsammans. På Youtubekanalen finns nu ganska många filmer av skiftande karaktär; kroppskännedomsövningar, övningar tillämpade i vardagsaktiviteter och en del prat som inspiration för reflektion och ökad kontakt med dig själv. Utforska gärna och återkom med respons på det som varit användbart eller det du önskar mer av.

Varje vecka lägger jag ut nya filmer på Youtube och emellanåt följs de åt med en text här på hemsidan. Vill du ha regelbunden inspiration så prenumerera gärna på min kanal.

Vi ses i närvaro!

Allt gott /Pernilla

Varför räcker det inte att träna i övningsrummet eller samtala om svårigheterna? Aktivitet är ju komplext och det är alltid en svårighet att behålla full kontakt med sig själv samtidigt som man gör det man gör. Det är därför vi behöver öva kroppskännedom kopplat till aktivitetsutförandet. Annars är det risk att det blir lite som ”torrsim”. Det går utmärkt att göra simrörelserna sittandes på land, men bär de verkligen när du kommer i vattnet?

Har du reflekterat över och hittat ditt nuvarande uppdrag? Hur gör du för att ta den plats i livet som är din? Vad stödjer dig att göra just detta?

Varmt lycka till med att utforska din plats!

/Pernilla

Att jobba för att använda sig själv som instrument i det terapeutiska arbetet kräver arbete med egen inre utveckling, alltså blir det en win-win situation. Det du kan ta med dig i din profession har du också stor glädje av som människa i livet även utanför arbetet, det tycker jag verkligen att kursutvärderingarna vittnar om. När ord som tryggare och lugnare som person dominerar sidorna efter bara en veckas tränande och kommentarer som ”Att regelbunden repetition gör sån skillnad, att dessa 5 dagar i rad gett så mycket. Rent fysiskt och kunskapsmässigt och även medvetenhetsgraden ökat kring detta med hur ”jag gör” och ”hur jag har det”.”

Och inte minst meningar så som ”känns lite revolutionerande, ”Paradigmskifte” får mig att rysa över kroppen – är vi något riktigt viktigt på spåren?!

Så idéerna om hur jag skulle kunna jobba vidare med detta är många fler än tiden att förverkliga dem, så jag försöker att inte lova mer än jag kan hålla. Så håll till godo med lite fina och tankeväckande citat från kursdeltagarna.

Exempel på Användning av kunskapen ”Bemötandet – att möta andra med en nyfikenhet och vara terapeutisk hellre än att hamna i omsorg. Guida mer, inte instruera.” ”I mötet, i samtal och i bedömningar, möte med kollegor, privat, egentligen i allt jag gör, aktiviteter hemma och i träning.”

Egna upptäckter: ”min inre insikt – hittat tillbaka till den inre drivkraften. Att alltid hålla någon form av balansering.”- ”Att det inte behöver vara så svårt – att lyssna på kroppen räcker.”

Fått med sig från kursveckan: ”Att förenkla, att repetera. Vikten av att jag själv ska öva att känna i min kropp för att kunna förmedla det till andra. Att starta och avsluta i ”sin egen” kropp.”

”Att avslappning inte är målet, att jag kan uppleva omställningssmärta som bevis på att något händer vilket ger motivation. Det var härligt att vara i kroppen i den andra köksaktiviteten.”

Idéer och förslag om fortsättning/fortsatta behov: Nätverksträffar. ”BK i Aktivitetsdagar”. Fördjupningskurser, tex med fokus på observation och guidning. Uppföljning efter 6 mån.

Spontana avslut: ”Tack Pernilla för en trevlig och bra kurvecka! Du har lockat fram inspiration i mig och med dina kunskaper har jag lärt mig mycket. Tack!” ”Tack för en härlig kurs och för att du öppnar upp för ett härligt klimat!” ”Så skönt att du är så lugn och inte stressar upp dig, att det blir som det blir.”

Så åter igen stort tack till er alla som deltog och ni andra hoppas jag kan få lite inspiration av de här citaten. Inspiration till egna upptäckter oavsett vart du är på din resa genom livet <3

Varma hösthälsningar

Pernilla

Vi hinner fördjupa oss och utforska härliga kringelikrokar utifrån de sex frågor hon skickat mig i förväg. Vi hittar paralleller mellan yrkets evidens och personliga erfarenheter, självkänslans plats i yrkesrollen, att använda sig själv som det viktigaste terapeutiska instrumentet, till inre drivkrafter för att starta eget och synkronisiteten när jag säger att jag insett att jag inte bara jobbar som arbetsterapeut, utan ÄR arbetsterapeut, just denna fråga finns med på annan plats i kommande nummer av Arbetsterapeuten.

Kanske var det inte riktigt när jag föddes som jag blev arbetsterapeut, men precis fyllda 20 var jag troligtvis den allra yngsta nyutexaminerade arbetsterapeuten. Så samtidigt som jag blev vuxen växte jag också in i min yrkesroll. Vad kommer först, hönan eller ägget? I januari har min klass 30-års jubileum och jag har varit arbetsterapeut hela mitt vuxna liv. Det sägs att vi behöver förstå vår historia för att förstå oss själva, i alla fall en av pusselbitarna. Jag har roat mig med att få ihop förståelsen för arbetsterapeutyrkets historia bla med hjälp av den artikelserie som ovanstående tidning har gett oss under det här året, när arbetsterapin firar 75 år i Sverige, och det är inte utan att självkännedomen växer i takt med läsandet. Hur utbildningen startades, fackanslutning kämpades med, förbundets utformning var en stridsfråga och hur det praktiska hantverksfokuset har skiftat via hjälpmedel till ett teoretiskt fokus. Förbundets 30-åriga kamp för legitimation gav till slut frukt. Patientjournallagen kom 1985 och arbetet att utforma etisk kod, kvalitetspolicy och riksdagsmotioner gav till slut resultat 1999 och legitimation är numera en självklarhet.

När jag gick ut utbildningen var 98% av Sveriges arbetsterapeuter anslutna till Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och det har för mig aldrig ens varit en fråga om jag ska vara med eller inte, det är den självklara tillhörigheten om man vill vara delaktig i arbetsterapikåren och ta del av dess utveckling. När jag dessutom inser att det stipendium som jag hade turen att få alla terminerna under mina studier i Umeå har en mycket tydligare yrkesbakgrund än vad jag tidigare trott, då fördjupas min respekt ytterligare för de som gick före. Med visst förakt är det lätt att tänka att de hade mycket mindre teoretisk grund och kunskap, men istället hade de oändligt mycket mer av praktisk och tyst kunskap förvärvad genom erfarenhet och krav på flera förberedande utbildningar innan de ens kunde söka arbetsterapeututbildningen. Lönerna är ju ett område däremot som är kvar att lösa och jag ser fram emot när jag kan läsa kapitlet om hur det gick till!

Tack alla ni som gått före och gjort arbetsterapi till det verksamma område som kan göra så stor skillnad för de människor vi möter!

Det ska bli spännande att se artikeln och förhoppningsvis blir det ytterligare en pusselbit för att utveckla BK i Aktivitet till en metod för arbetsterapeuter att hjälpa och stödja människor på väg genom livet. Även du och jag är små bitar i det som formar livets pussel. Få se vad vi kan läsa i historieböckerna om vår tid och vårt bidrag?

/Pernilla

Många går som huvudfotingar genom livet. Ni vet gubbarna vi ritade som barn, ett stort och detaljerat huvud, men bara streck till armar och ben, och utan egentlig kropp. I vårt prestationsbaserade samhälle förväntar vi oss att kroppen ska ta huvudet dit vi vill, utan att lyssna in kroppens behov eller förutsättningar. Att ta in och integrera hela oss själva ger helt nya möjligheter att gå rika genom livet.

När vi som terapeuter hjälper människor att få kontakt med hela sin potential (sig själva), ger vi förutsättningar för symtomlindring, men framförallt för att kunna se orsakssamband. Att göra det möjligt för varje människa att själv få växa utifrån sina resurser genom trygghet i sig själv och därifrån hantera livets växlingar. Därmed minskas människors lidande och beroendet av samhällsresurser, exempelvis sjukvårdskostnader.

När jag är i full kontakt med mig själv, hela mig, så har jag den största möjligheten att få tillgång till hela min potential som människa och som terapeut. Genom Basal Kroppskännedom övar vi på att få kontakt med vår potential och vid tillämpning i Aktivitet får vi också möjlighet att använda den fullt ut. Att öva och utforska det svåra i att hålla kvar vår kontakt med oss själva samtidigt som vi delar uppmärksamheten utifrån aktivitetens krav och behov.

Genom vår levda erfarenhet, vårt eget utforskande, kan vi ta med oss kunskaperna till mötet med våra patienter och klienter. Som alla terapeuter är vårt viktigaste verktyg vi själva och vi behöver hålla våra verktyg välslipade. Men hur gör vi det?

Vi är ju alla människor på väg genom livet med våra egna resurser och begränsningar. Genom god självkännedom har vi lättare att utforska vad som händer i mötet, i interaktionen som vibrerar i rummet. Vad är mitt och vad är ditt? Vad triggar oss när det blir motigt och hur hanterar vi det?

Med fötterna i golvet och bäckenet inunder mig kan jag ta kraften från benen och med minsta möjliga ansträngning hitta andningens och aktivitetens rytm, även då aktiviteten är det sittande samtalet.

Både vi och våra patienter/klienter har mycket att vinna på att vi terapeuter fördjupar kunskapen om och interaktionen med oss själva. Det hjälper oss att bli tryggare som människor, i mötet med andra och att öppna upp möjligheter för dem vi möter.

Ett sådant jobb betalar sig tusenfallt