Blogg

Känns lite revolutionerande

Uppsatsen är inskickad igen, troligtvis näst sista gången. Tar några dagars paus från min egen utbildning och fokuserar idag på dem jag håller istället. Läser kursutvärderingarna efter den intensiva veckan på Danderyds sjukhus för ett tag sedan. Det är otroligt inspirerande att se vad deltagarna fått med sig, att fundera över utmaningarna och spinna vidare på de idéer som förmedlas. Dessutom är det oerhört värmande med de fina personliga hälsningar som kommer med. Det ger kraft att fortsätta det här arbetet tillsammans med er alla!

Att jobba för att använda sig själv som instrument i det terapeutiska arbetet kräver arbete med egen inre utveckling, alltså blir det en win-win situation. Det du kan ta med dig i din profession har du också stor glädje av som människa i livet även utanför arbetet, det tycker jag verkligen att kursutvärderingarna vittnar om. När ord som tryggare och lugnare som person dominerar sidorna efter bara en veckas tränande och kommentarer som ”Att regelbunden repetition gör sån skillnad, att dessa 5 dagar i rad gett så mycket. Rent fysiskt och kunskapsmässigt och även medvetenhetsgraden ökat kring detta med hur ”jag gör” och ”hur jag har det”.”

Och inte minst meningar så som ”känns lite revolutionerande, ”Paradigmskifte” får mig att rysa över kroppen – är vi något riktigt viktigt på spåren?!

Så idéerna om hur jag skulle kunna jobba vidare med detta är många fler än tiden att förverkliga dem, så jag försöker att inte lova mer än jag kan hålla. Så håll till godo med lite fina och tankeväckande citat från kursdeltagarna.

Exempel på Användning av kunskapen ”Bemötandet – att möta andra med en nyfikenhet och vara terapeutisk hellre än att hamna i omsorg. Guida mer, inte instruera.” ”I mötet, i samtal och i bedömningar, möte med kollegor, privat, egentligen i allt jag gör, aktiviteter hemma och i träning.”

Egna upptäckter: ”min inre insikt – hittat tillbaka till den inre drivkraften. Att alltid hålla någon form av balansering.”- ”Att det inte behöver vara så svårt – att lyssna på kroppen räcker.”

Fått med sig från kursveckan: ”Att förenkla, att repetera. Vikten av att jag själv ska öva att känna i min kropp för att kunna förmedla det till andra. Att starta och avsluta i ”sin egen” kropp.”

”Att avslappning inte är målet, att jag kan uppleva omställningssmärta som bevis på att något händer vilket ger motivation. Det var härligt att vara i kroppen i den andra köksaktiviteten.”

Idéer och förslag om fortsättning/fortsatta behov: Nätverksträffar. ”BK i Aktivitetsdagar”. Fördjupningskurser, tex med fokus på observation och guidning. Uppföljning efter 6 mån.

Spontana avslut: ”Tack Pernilla för en trevlig och bra kurvecka! Du har lockat fram inspiration i mig och med dina kunskaper har jag lärt mig mycket. Tack!” ”Tack för en härlig kurs och för att du öppnar upp för ett härligt klimat!” ”Så skönt att du är så lugn och inte stressar upp dig, att det blir som det blir.”

Så åter igen stort tack till er alla som deltog och ni andra hoppas jag kan få lite inspiration av de här citaten. Inspiration till egna upptäckter oavsett vart du är på din resa genom livet <3

Varma hösthälsningar

Pernilla

FÖDD ARBETSTERAPEUT

Efter en timmas supertrevligt samtal med redaktören Katja Alexandersson på tidskriften Arbetsterapeuten så avundas jag inte hennes jobb att nu få ihop allt vårt prat (OCH besöket på kursen i Danderyd) till en endaste liten kort text om mitt jobb. Jag lovar att hon har material till närmare en hel tidning!

Vi hinner fördjupa oss och utforska härliga kringelikrokar utifrån de sex frågor hon skickat mig i förväg. Vi hittar paralleller mellan yrkets evidens och personliga erfarenheter, självkänslans plats i yrkesrollen, att använda sig själv som det viktigaste terapeutiska instrumentet, till inre drivkrafter för att starta eget och synkronisiteten när jag säger att jag insett att jag inte bara jobbar som arbetsterapeut, utan ÄR arbetsterapeut, just denna fråga finns med på annan plats i kommande nummer av Arbetsterapeuten.

Kanske var det inte riktigt när jag föddes som jag blev arbetsterapeut, men precis fyllda 20 var jag troligtvis den allra yngsta nyutexaminerade arbetsterapeuten. Så samtidigt som jag blev vuxen växte jag också in i min yrkesroll. Vad kommer först, hönan eller ägget? I januari har min klass 30-års jubileum och jag har varit arbetsterapeut hela mitt vuxna liv. Det sägs att vi behöver förstå vår historia för att förstå oss själva, i alla fall en av pusselbitarna. Jag har roat mig med att få ihop förståelsen för arbetsterapeutyrkets historia bla med hjälp av den artikelserie som ovanstående tidning har gett oss under det här året, när arbetsterapin firar 75 år i Sverige, och det är inte utan att självkännedomen växer i takt med läsandet. Hur utbildningen startades, fackanslutning kämpades med, förbundets utformning var en stridsfråga och hur det praktiska hantverksfokuset har skiftat via hjälpmedel till ett teoretiskt fokus. Förbundets 30-åriga kamp för legitimation gav till slut frukt. Patientjournallagen kom 1985 och arbetet att utforma etisk kod, kvalitetspolicy och riksdagsmotioner gav till slut resultat 1999 och legitimation är numera en självklarhet.

När jag gick ut utbildningen var 98% av Sveriges arbetsterapeuter anslutna till Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och det har för mig aldrig ens varit en fråga om jag ska vara med eller inte, det är den självklara tillhörigheten om man vill vara delaktig i arbetsterapikåren och ta del av dess utveckling. När jag dessutom inser att det stipendium som jag hade turen att få alla terminerna under mina studier i Umeå har en mycket tydligare yrkesbakgrund än vad jag tidigare trott, då fördjupas min respekt ytterligare för de som gick före. Med visst förakt är det lätt att tänka att de hade mycket mindre teoretisk grund och kunskap, men istället hade de oändligt mycket mer av praktisk och tyst kunskap förvärvad genom erfarenhet och krav på flera förberedande utbildningar innan de ens kunde söka arbetsterapeututbildningen. Lönerna är ju ett område däremot som är kvar att lösa och jag ser fram emot när jag kan läsa kapitlet om hur det gick till!

Tack alla ni som gått före och gjort arbetsterapi till det verksamma område som kan göra så stor skillnad för de människor vi möter!

Det ska bli spännande att se artikeln och förhoppningsvis blir det ytterligare en pusselbit för att utveckla BK i Aktivitet till en metod för arbetsterapeuter att hjälpa och stödja människor på väg genom livet. Även du och jag är små bitar i det som formar livets pussel. Få se vad vi kan läsa i historieböckerna om vår tid och vårt bidrag?

/Pernilla

LIFEHACKS = AKTIVITETSBALANS

Studenter

Det är fredagkväll under studentveckan och jag sitter i skuggan på altanen och njuter av eftersvallningar från de senaste dagarnas fester. Det mesta av disken från festen har nu passerat diskmaskinen och det oanvända tältet är just nedmonterat. Möblerna som trängdes undan från vardagsrummet när regnmolnen inte ville skingras, de har däremot inte fått komma fram ur hörnen, det finns tid att göra det så småningom. Jag gläds åt min väns ord från en tidigare fest ”Imorgon ska jag njuta av disken då jag tänker på hur trevligt vi har det just nu.” Så varför stressa med disk och städning när vi kan ta det i lagom takt och njuta av både förberedelser och efterarbete? Istället läser jag sommarnumret av Camino som just damp ned i brevlådan och gläds åt att det jag gör just nu och min yrkeskår är specialister på har fått ett modernt uttryck nämligen ”Lifehacks”. ”Lifehacks är smarta tips för att få vardagen att flyta bättre och få mer gjort med mindre tid eller energi.” Alltså det vi arbetsterapeuter kallar Aktivitetsbalans! Varje dag pratar jag med mina medmänniskor, både i roller som patienter, vänner, bekanta eller mina allra närmaste, om hur vi får ihop vårt livspussel, funderar över våra livsval och värderingar och verkligen gör våra dagliga val i stort och smått för en hållbar och fin tillvaro.

Så vad är nyckeln till en hållbar vardag? Att lyssna på alla andras smarta idéer, följa influensers och bli ”inspirerad” av sociala medier eller? Självklart kan inspiration behövas, men jag är övertygad om att svaret ligger närmare än så. Var och en behöver lyssna in våra egna behov, just här, just nu, vad är en god balans? Vad är de långsiktiga behoven? Men det kroppen förmedlar är inte alltid det huvudet vill höra. För att kunna följa vårt hjärtas röst behöver vi ha god kontakt med vår kropp och kunna läsa av dess budskap. För utan kroppen blir det aldrig en hållbar balans, därför tänker jag att träna upp sin kroppskännedom är en god hjälp på vägen mot hållbar självkännedom och livslång balans. Och med balans menar jag så klart inget statiskt läge som är färdigt en gång för alla utan en ständig mjuk rörelse som följer livets skiftande upp och nedgångar utan att det blir värsta krävande berg- och dalbanan. När vi gör kloka val från hjärtat och gör bra saker för oss själva då gör vi också bra saker för alla runt omkring, inklusive vår kära planet. Just det som jag älskar att kalla ”den sunda egoismen”. Men hur lätt är det att följa hjärtat och höra kroppens budskap i det öronbedövande samhällsbruset? För de flesta av oss krävs en hel del träning och aktiva val. Compassion och tacksamhet är också bra verktyg på vägen.

Så nu väljer jag att sitta kvar här, njuta av fina dagar tillsammans med alla mina kära, sippa på vattnet i det vackra vinglaset och njuta av kroppens signaler att den inte är så sugen på att jobba mer just nu. Det blir tillfälle till det tids nog.

Tack livet för allt! Tack för att disken väntar på mig tills jag är redo.

Hoppas du njuter av sommaren med ömsom regn och ömsom solsken!

Varm kram Pernilla

Kroppskännedom i vårens aktiviteter

Vad är det vi gör när vi gör? Hur förändras min känsla och uppfattning om mig själv när jag under promenaden släpper ned tyngden, hittar min framåtorientering och drivet från centrum, förändras då också glädjen och självkänslan i steget? Kan känslan av närvaro förbättras när jag tar kraften från benen när jag knådar degen? 
Allt detta och mycket mer har vi utforskat tillsammans under den härliga vårveckan här i Växjö då vi genomförde Grundkurs i BK i Aktivitet. Även om utgångspunkten för att ta något vidare till någon annan är den egna levda erfarenheten så vill och behöver vi ju också koppla det till teori. Så allt övande reflekterade vi över i relation till arbetsterapi, aktivitetsteorier, beteendevetenskapliga teorier och mycket mer. Att hitta kontakten med sin egen kropp och låta varje del göra det den är bäst på är verkligen ett arbete där alla dimensioner av att vara människa involveras, de existentiella dimensionerna blandas med psykiskt och fysiskt och är inte möjliga att särskilja. Det finns möjlighet att odla känslan av; Hela dig i allt det du gör!

När vi kom hem delade flera av deltagarna med sig av reflektioner från hemmaplan och det är så spännande att gång efter annan konstatera att man faktiskt har MER energi efter en intensiv kursvecka med utgångspunkt i närvaro och samling i hela människan än då vi bara använder hjärnan! Tänk att vi kan komma tillbaka till jobbet utvilade OCH med nyvunnen kunskap, vilken potential det finns här.

På min fråga om hur deltagarna ville beskriva kursen för er som ännu inte varit med kom dessa vackra ord från ett par av dem:

  • Om man tänker sig gå en kurs där man mekaniskt lär sig tekniker och fokuserar enbart på teori så är det fel kurs för den personen. Du får jobba med och bearbeta dig själv, dina känslor, tankar, beteenden, andning och kroppsuppfattning och allt detta integrerat med vardagliga, naturliga aktiviteter. Hjärnan går in i ett slags återhämtande viloläge och det som förvånade mig mest var att jag fick så mycket energi. Kände mig trygg med Pernilla och de andra i gruppen och vi hade många intressanta samtal där vi generöst delade med oss av våra erfarenheter och humor 🙂
  • Basal kroppskännedom en kurs för dig som vill utveckla dig själv på ett personligt plan och bli ditt eget redskap i din profession. Det väcker nya upplevelser i kropp och sinne. Du får tid att reflektera och känna in i dig själv vilket är förutsättning för att kunna lyckas med detta. Jag är mycket glad över att ha fått ta del av kurs, då jag fått upptäcka nya perspektiv bland annat vikten av kroppsposition, mental närvaro och hur detta kan appliceras i våra vardagliga aktiviteter. Detta är kunskap jag vill förmedla vidare

Vi delar med oss av några foton och filmsnuttar tagna mitt i övandet under veckan – kanske hittar du lite inspiration här!

Vill du också delta i en kurs med BK i Aktivitet? Kolla in sidan för aktuell kursplanering och se vad som passar bäst för dig.

Varmt välkommen!

/Pernilla

BK och trauma

Jag blir varm i hjärtat när jag i texten hör Annas trygga röst genom bokstäverna. Samtidigt hennes fina engagemang att genom kroppen hjälpa människor att läka. Läs och låt dig inspireras av två fina artiklar om hur man kan använda Basal Kroppskännedom. Min vän och kollega Anna Sannum Karlsson intervjuas och bidrar med sin kunskap. Dels Hon vill skapa tillit efter kroppens katastrofer – Fysioterapi och De tar till kroppen för att läka själen efter trauma – Sydsvenskan. Mer av Annas kunskap kan vi också ta del av i hennes bok Hur gör du när du rör dig?

Tack Anna för den fina inspirationen!

Artikel i Sydsvenskan om BK